Silent Night, Deadly Night (1984)

Det är julafton och unga Billy och hans familj är på väg hem för att fira högtiden när en man i tomtekostym med biltrubbel får pappan att stanna för att ge en hjälpande hand. Föräldrarna blir brutalt mördade framför ögonen på Billy och tillsammans med sin lillebror hamnar de båda pojkarna på ett barnhem där disciplin och bestraffning fyller dagarna. En sadistisk abbedissa gör allt i sin makt för att kuva Billy vars barndomstrauma gör sig allt starkare påmind när julen nalkas. Åren går och vid arton års ålder släpps Billy ut i samhället och får jobb i en leksaksaffär. När julen närmar sig och Billy’s chef ber honom att ställa upp som jultomte i affären slår det slint i huvudet på honom...

”You scared, ain't ya? You should be! Christmas Eve is the scariest damn night of the year!”

Jag har faktiskt inte sett en enda julfilm i år, det har inte funnits tid. Under årets gång har jag samlat på mig så många spännande titlar, gamla som nya, att jag faktiskt inte haft varken lust eller tillfälle att hylla högtiden här på bloggen. Till en början tänkte jag se den ultimata högtidsfilmen Black Christmas igen eller det lite nyare mästerverket Treevenge men efter övervägande föll valet på den klassiska slasherrullen Silent Night, Deadly Night. Det är förmodligen den mest (ö)kända skräckfilmen med en mordgalen jultomte i centrum. Varje år när Sverige iklär sig vinterskrud försöker jag att se den igen men nu är det många herrans år sedan skogstokiga Billy rörde sig i min tv-ruta.

“You see Santa Claus tonight you better run boy, you better run for ya life!”

Även fast det var länge sedan jag såg filmen har jag den färsk i minnet. Som ung tonåring hade jag den på köpkassett tillsammans med Creepshow 2 och de båda filmerna gick varma i videospelaren, inte bara under juletid. När filmen hade premiär skapade den ramaskrin hos upprörda föräldrar och respekterade filmkritiker som Roger Ebert, vilka tyckte att det var rent förkastligt att ha en yxsvingande jultomte i huvudrollen. Det dröjde inte länge innan filmen togs bort från biograferna men som vanligt när någonting förbjuds får det oftast en motsatt effekt. Silent Night, Deadly Night växte sig snabbt till en kultklassiker som alla ungdomar pratade om.

Efter en stämningsfull och ganska brutal inledning när Billys traumatiska barndom summeras under de första tjugo minuterna, förvandlas filmen till en renodlad slasherfilm. Den följer emellertid inte helt genrens riktlinjer genom att servera publiken en maskerad mördare som under de sista minuterna avslöjar sin identitet och motiv. Vi vet redan från början vem det är som begår morden och varför och även fast anledningen är simpel fungerar det alldeles utmärkt. Silent Night, Deadly Night bär flera likheter med Halloween fast istället för Dr Loomis får vi istället stifta bekantskap med den godhjärtade nunnan Margaret som beger sig iväg för att stoppa den plågade Billy. Silent Night, Deadly Night är en snuskig och våldsam historia som än idag håller väldigt bra. Den innehåller allt som hör genren till och förutom några smått legendariska mord (den nattliga pulkaåkningen och spetsningen på djurhuvudet) är filmen sprängfylld men nakna människokroppar och knäppa figurer. Billys mentalsjuka farfar är härligt läbbig och den sadistiska abbedissan är likaså en klockren karaktär som gör filmen till någonting utöver det vanliga när det kommer till den annars ganska standardiserade genren. Silent Night, Deadly Night är en på sina ställen riktigt våldsam skräckfilm som lite otippat genererade fyra uppföljare (jag har inte sett någon av dem). Det är en perfekt rysare att avnjuta såhär i juletid i sällskap med ett gäng lussebullar och en kanna glögg. Silent Night, Deadly Night är inte bara en höjdare bland de skräckfyllda högtidsfilmerna utan är även en av mina favoriter bland slasherrullarna från årtiondet.