Säsongsuppehåll

Knarkande sjuksköterskor, kåta vampyrer, terapiberoende maffiabossar, misslyckade chefer, snälla seriemördare, öar som förflyttar sig. De senaste 10 åren har tv-serierna fullkomligt exploderat, från att vara en handfull till att svämma över. Filmen har nästan helt ersatts av serier, folk pratar inte om film längre, de pratar om tv.
I en tid då nyskapande inom film ersatts av nyinspelningar är det inte konstigt att folk söker sig till tv. Man har blivit beroende av djupare karaktärsbeskrivningar och långdragna storys och intriger, man vill inte veta allt inom loppet av två timmar.
HBO är den ledande med fantastiska serier som The Sopranos, Six Feet Under, Entourage, The Wire, True Blood, Flight of the Conchords, bara för att nämna några få. Showtime ligger inte långt efter med Weeds, Californication, Dexter och Nurse Jackie. Alla dessa serier handlar om mer eller mindre funktionella karaktärer, karaktärer vi vant oss vid, karaktärer vi vill lära känna mer och mer för varje säsong. FOX och ABC står för de mer spänningsfyllda serierna såsom 24 och Lost. Båda lades ner under samma månad och det blir nog svårt att försöka toppa med någonting nytt.
Nu är det sommar och säsongsuppehåll hos de flesta, Vad händer när sommaren tar slut? Orkar serierna fortsätta hålla en hög standard eller är det dags för filmen att återigen ta över marknaden?

Flight of the Conchords, Köpenhamn 2010-05-23

Första gången jag såg Flight of the Conchords var på en rast under arbetstid. Bret visade upp sin kameramobil och jag tyckte att det hela verkade ganska dåligt och banalt i sin helhet. Det tog några månader tills jag såg dem igen, eller rättare sagt hörde dem med låten Robots. Jag blev förälskad, nästintill besatt. Allt kändes så rätt. Deras perfekta balans mellan humor och förbannat bra låtar gjorde dem till en ny favorit.
Jag köpte första säsongen av deras serie och debut skivan och älskade det. Deras låtar och finurliga texter etsade sig fast i huvudet på mig. 2009 började den andra säsongen att visas. Jag tyckte det var ganska dåligt, en besvikelse. Där tog det stopp, för ett tag i alla fall.
Ungefär ett år senare började jag komma in i deras musik igen. Jag försökte förklara för en Em att Flight of the Conchords förmodligen var det bästa som hänt televisionen sedan The Office. Hon hade ett snarlikt förhållande till dem. Ett första intryck som inte imponerade. Efter många om och men började vi se om den första säsongen, hon liksom jag blev förälskad. Bret och Jemaine blev våra vänner.
Jag beställde andra säsongen. Efter att se den en gång till tycker jag nästan den är bättre än den första. Visst, låtarna är inte lika starka men karaktärerna växte.
Vi spolar fram några månader…
Jag har fått tag i biljetter till deras spelning i Köpenhamn. en Em följer tyvärr inte med utan två av mina bästa vänner gör det istället.
Jag hade förväntat mig en timmes ren konsert. Istället bjöd de på över två timmars underhållning.
Ljusen tänds och låten som fick mig att fastna för dem inleder konserten. Vad som följer är humor och musik på hög nivå. Hurt Feelings, Boom, Hiphopopotamus vs. Rhymenoceros, Carol Brown, Business Time, Albi the Rasicst Dragon, We’re Both In Love With A Sexy Lady, Bowie och nästan hela deras repetoar spelades. De enda låtarna jag egentligen saknade var, You Don’t Have To Be A Prostitute och Rambling Through The Avenues Of Time. Annars var allt bättre än jag någonsin kunde föreställt mig.
Sympatiska är bara förnamnet. Bara för att serien lades ner behöver inte det betyda att Flight of the Conchords behöver göra det. De behöver finnas helt enkelt.