Godzilla (2014)

Någonting har vaknat till liv långt under jordens yta och när världen vaknar en morgon är den inte längre den samma. Två insektsliknande monster demolerar allt som kommer i deras väg men det väcker även någonting annat till liv, människans enda räddning – Godzilla!

”In 1954, we awakened something...”

Jag är förmodligen sist bland alla sanna monsterfilmsentusiaster att se Godzilla på bio. En resa till Frankrike och sena kvällar på jobbet har satt käppar i hjulet men nu har jag äntligen fått se Godzilla på den vita duken och det var helt klart värt väntan. Filmen kunde inte ha kommit vid en mer passande tid då 2014 är året då Godzilla fyller sextio år. Jag kan inte kalla mig en Godzilla-expert och trots att jag har en handfull av filmerna i min samling så är det inte många av dem som jag tagit mig tid att se, det ska bli ändring på det! Originalet är i alla fall ett mästerverk och i år är det tio år sedan den senaste Godzilla-filmen (Final Wars) kom.

”It is going to send us back to the Stone Age! God help us all...”

Regissören Gareth Edwards som långfilmsdebuterade för fyra år sedan med den fantastiska monsterfilmen Monsters är helt klart rätt man för jobbet. Det är tacksamt att filmen fick en femtonårsgräns och undviker en massa onödiga tramsigheter med att försöka framkalla snyftscenarion hos publiken. En kärlekshistoria finns med i bakgrunden men den får tack och lov inte mycket fokus, det får inga av filmens karaktärer. Här läggs nästan all fokus på monsteraction. Bryan Cranston och Juliette Binoche, vilka jag till en början trodde skulle vara filmens huvudkaraktärer stryker med tidigt in i filmen och sedan är det Cranstons karaktärs son Ford som blir filmens huvudperson (förutom Godzilla då förstås). Godzilla är en mörk och dyster rulle och askan från förstörelsen ligger som en tät dimma efter monstrens frammarsch i de många städerna. Innan självaste Godzilla kommer in i bilden är det två stora insektsliknande monster (kallade MUTOs) som står för underhållningen. De är ondskan personifierad, vilket de gör väldigt tydligt då de livnär sig på vapen av massförstörelse – mycket ondare än så blir det inte! Utseendemässigt är jag väl inte helt nöjd med dem, de kunde ha sett tuffare ut men när Godzilla gör entré är det bortglömt. Denna gigantiska varelse är en fröjd för ögonen och jag förstår inte varför så många verkar ha problem med dess utseende, varje scen han är med i regerar! Under filmens sista halvtimme ville jag resa mig upp i biografen och jubla, det är bland det mäktigaste jag sett på bio någonsin! CGIn ser för en gångs skull strålande ut och Godzilla är minst sagt en mäktig upplevelse. Att se den i 3D är emellertid helt poänglöst och jag ser faktiskt fram mot att se filmen igen utan ett par glasögon som distraherar upplevelsen. Det är såhär en bra Hollywoodrulle ska se ut. Kanske nu så kan vi helt förtränga den vedervärdiga skapelsen som kom för sexton år sedan! Jag längtar redan efter uppföljaren!

Cosmopolis (2012)

I en obestämd framtid i New York sitter den intelligenta och äckligt rika Eric Packer i baksätet på en limousin som ska ta honom genom staden för ett möte med sin frisör. Packer är en uttråkad och arrogant ung man som har allt pengar kan köpa, men inuti känner han sig tom. Han fördriver tiden med tankenötter och meningslöst sex och samtidigt som han sitter i baksätet på limousinen rasar hans tillvaro samman. Utanför eskalerar våldet och världsekonomin får sig en rejäl smäll. Ett överhängande hot ger honom en känsla av upprymmelse då något utöver det vanliga händer. Någon vill se honom död.

“Talent is more erotic when it's wasted.”

David Cronenbergs senaste film A Dangerous Method var ingen höjdare, trots en otroligt bra Michael Fassbender i huvudrollen. Hans nya film Cosmopolis fick rätt ljummen kritik när den nådde biograferna men då många av regissörens tidigare filmer tillhör mina personliga favoriter hoppades jag på att han hade tagit sig själv i kragen och lyckats skapa en ny fantastisk film. Det är inte Cosmopolis.

”My prostate is asymmetrical.”

Det pratas mycket och händer lite i Cosmopolis. Det händer absolut ingenting. Vi får följa den tjugoåttaåriga Eric Packer som sköter allt jobbrelaterat i sin limousin och när han inte arbetar får han sin prostata undersökt eller har sex. Då och då stöter han på sin fru som han också vill ligga med men då deras äktenskap är arrangerat är hon inte så pigg på det. Cosmopolis utspelar sig nästan uteslutande i baksätet på Packers lyxåk, med undantag för ett par stopp då och då. Jag är inte främmande för filmer som utspelar sig i trånga eller limiterade utrymmen men då hänger mycket på filmens dialog och den är ingenting som tilltalar mig här, det känns mest som de pratar en massa intellektuellt strunt. Robert Pattinson är inte en intressant skådespelare men och andra sidan har jag bara sett honom i någon av de olidligt dåliga Twilight filmerna. Här fungerar han helt okej och hans neutrala ansiktsuttryck passar perfekt in med karaktären Packer. Man måste kanske vara på rätt humör när man sätter sig ner för att se Cosmopolis och det var tydligen inte jag. Det är inte en film som kommer att tilltala den stora massan och det är inte en typisk Cronenberg film, trots att vissa av hans kännetecken finns här. Det dyker upp lite bra skådespelare under filmens gång, mest nämnvärt Juliette Binoche och Paul Giamatti (som har en handduk över huvudet), men det hjälper inte. Cosmopolis är en oerhört tråkig film som rör sig framåt i vad som känns som slow-motion. Om man tittar på kommentarerna på imdb betygssätts filmen antingen som skräp eller som ett mästerverk. Jag tycker att Cosmopolis är skräp. Vad fan har hänt med David Cronenberg, först A Dangerous Method och nu detta. Jag är faktiskt beredd på att helt ge upp hoppet på den en gång i tiden så intressanta kanadensaren. Redan i år är han tillbaka med en ny film och för första gången i regissörens historia känner jag att jag inte kunde bry mig mindre. Jag är arg på mig själv, arg för att jag slösade bort nästan två timmar av mitt liv på denna smörja. Skulle jag ha köpt filmen skulle jag ha krävt pengarna tillbaka, så dåligt är det.