Scarlett går i sin fars fotspår. Pappan var under hela sitt
vuxna liv besatt av att finna den mytomspunna ”Filosofens sten”, en sten som
sägs vara nyckeln till evigt liv. Historien fick ett tragiskt slut när fadern
tog sitt eget liv och sedan dess har Scarlett gjort det till sitt livs uppgift
att slutföra sin fars arbete. I Iran, sekunder innan en grotta sprängs i bitar,
hittar hon den sista ledtråden till var den mystiska stenen kan befinna sig.
Spåren leder till Paris och tillsammans med ett gäng äventyrare beger hon sig
ner i stadens katakomber för att finna svaren på sina livslånga frågor…
”Everyone who hunts for Flamel’s stone is
crazy. They all wind up dead.”
John Erick Dowdles nya film
As Above, So Below har det
snackats om en hel del den senaste tiden. Även fast jag inte har läst många
positiva betyg av filmen så blev jag ändå nyfiken på vad den hade att erbjuda.
Regissörens sju år gamla film
The
Poughkeepsie Tapes gillar jag skarpt och håller som en av mina favoriter i
found footage-genren. Hans nyinspelning av den spanska höjdarrullen
Rec var helt meningslös och
hiss-skräckisen
Devil tyckte jag var
urusel.
As Above, So Below är ett
skräckfyllt äventyr, filmat med ostadiga filmkameror. Jag trodde att det skulle
vara en i mängden av den oändliga drösen found footage-filmer (en genre jag
gillar väldigt mycket, trots dess skiftande kvalité – vilken genre har förresten
inte både bra och dåliga exempel?) men det var en positiv överraskning. Filmens
huvudrollsinnehavare Scarlett är lite av en kvinnlig variant av Indiana Jones.
Hon är professor på Londons universitet, pratar en mängd olika språk flytande
och reser runt i världen efter svar på hemligheter. När vi träffar henne för
första gången letar hon alltså efter en sten som kan ge evigt liv och till sin hjälp
har hon kameramannen Benji som filmar hennes äventyr, en gammal polare som bor
i Paris och några lokalbor som är riktiga fenor på stadens katakomber. På
pappret låter det lite som en variant av
Indiana
Jones and the Last Crusade med det är det ju inte. Vi blir serverade lite
klassiska scenarion där gömda dörrar öppnas och gåtor måste lösas men
As Above, So Below är inget
matinéäventyr, långt därifrån.
”Bad like, people who go in this tunnel don’t
come out.”
As Above, So Below
börjar jävligt intensivt och sedan dras man in i historien fortare än kvickt.
Mittenpartiet är som de flesta filmer av denna sort, nedtonade i ett försök till
att fördjupa tittaren i karaktärer och i historien men jag kände aldrig att det
var någon dödtid utan filmen höll mitt intresse uppe från början till slut.
Hjältinnan är en otroligt intensiv figur men vad förväntar man sig av en tös
som letat efter en magisk sten i hela sitt liv? Perdita Weeks är bra i
huvudrollen och det finns faktiskt inte en enda karaktär i filmen som jag stör
mig på och det är ovanligt när det kommer till skräckfilm. Nu är inte As Above, So Below en regelrättig
skräckfilm som helt förlitar sig på jump scares och blodigheter, även fast de
är inkluderade, utan det är mer en psykologisk rysare där skräcken inte blir
påtaglig förrän mot slutet - då jävlar är det pang på karamellen. Filmen
förvandlas till en förbannat intensiv helvetesfärd i ordets sanna betydelse och
för en gångs skull så är jag faktiskt belåten med slutklämmen. Paris är en
vacker stad, romantikens Mecka, men katakomberna är en helt annan historia. De
människobensfyllda mörka tunnlarna, tillhörande folk som levde i staden för
länge sedan är riktigt effektfulla inspelningsplatser och många scenarion som
utspelar sig där nere är riktigt bra. As
Above, So Below levererar en jäkligt cool idé som sätter spinn på det
annars ganska regelmässiga utförandet. Här är found footage-vinkeln till
filmens fördel och de redan diffusa omgivningarna, som uteslutande är indränkta
i mörker, gör upplevelsen ännu mer intensiv. Mot slutet blir det faktiskt
riktigt härligt läbbigt (om ljuset är släckt och ljudet är uppskruvat) och
filmen som inleds som ett lättsamt äventyr avslutas i svettig skräck. As Above, So Below är en av årets
trevligaste överraskningar och en av de bättre found footage-rullarna jag sett
på länge!