Vacancy (2007)

Det knakar i fogarna hos det gifta paret Amy och David Fox efter att deras son omkommit i en tragisk olycka. Skilsmässan är ett faktum och de gör en sista resa tillsammans för att berätta nyheten för Amys föräldrar. Resan dit är tidskrävande och David bestämmer sig för att ta en genväg för att spara lite tid - men det blir istället raka motsatsen. Deras bil krånglar och de blir strandsatta ute på vischan och tvingas spendera natten i ett skabbigt motell. De hinner knappt göra sig hemmastadda när det börjar banka frenetiskt på väggar och fönster och David beger sig till receptionen för att klaga och går sedan tillbaka till rummet för att varva ner. David och Amy börjar titta på gamla vhs-kassetter som ligger och skräpar och vad som till en början verkar vara billiga skräckfilmer är i själva verket fruktansvärda våldsdåd vilka är inspelade i samma rum som de nu befinner sig i - och stället är riggat med filmkameror. Plötsligt går strömmen och bankandet gör ännu en gång entré. Vettskrämda flyr paret därifrån men män i skräckinjagande masker dyker upp från mörkret och tvingar dem tillbaka in i det lilla rummet…

”Now, that is very strange seeing as you folks are the only guests I got here tonight.”

Jag minns Vacancy som bra när jag såg den då den kom ut och för några månader sedan poppade filmen upp i huvudet på mig igen och jag började känna ett sug att se om den. Under min obligatoriska loppisrunda på Drottningtorget i söndags hittade jag den för en tia, tillsammans med nitton andra titlar som jag betalade totalt tvåhundra kronor för.

”It’s not enough that they rob and kill these people, they wanna watch it too.”

Vacancy är som en uppdaterad variant på Psycho, fast utan Hitchcocks finess eller djup. Det är en mängdrulle som fungerar för vad den är – ren underhållning, men en väldigt nöjsam upplevelse. Luke Wilson (till skillnad från sin störiga bror Owen) har jag alltid tyckt väldigt mycket om som skådespelare och även fast jag gillar honom i de komiska rollerna är det de mer nedtonade personporträtten jag föredrar. Den kyliga kemin mellan honom och Kate Beckinsale är trovärdig och de är båda mycket bra som det sörjande paret. Filmer som kör på snuff-temat är inte direkt överexploaterat men de flesta som tagit upp ämnet har jag en svag punkt för. Det finns mästerverk som Peeping Tom, Hardcore, Cannibal Holocaust, Videodrome, Henry: Portrait of a Serial Killer och Thesis (som för övrigt var den senaste filmen som skrämde skiten ur mig) men även filmer som 8MM, Mute Witness och just Vacancy är bra bidrag till genren. Vacancy fungerar som en home invasion film på bortaplan, där hemmet inte står i centrum utan ett temporärt sådant där det mesta inuti och runt omkring är okänt territorium för karaktärerna. Det är en simpel berättelse men en förbannat spännande sådan som trots att jag redan sett den fick mig att knapra på naglarna ibland. Vacancy är en intensiv historia som klockar in på lite under åttio minuter innan eftertexterna börjar rulla och den är sådär lagom läskig och våldsam, utan att gå överstyr. Man kan se Vacancy både en och två gånger och den är faktiskt en av de bättre skräpskräckfilmerna från årtiondet, utan att för den delen ens vara i närheten av ett mästerverk. Underhållande är den i alla fall och det räcker långt för mig.