Ginger Snaps 2: Unleashed (2004)

Har du inte sett originalet gör du bäst i att sluta läsa här och ta en titt på min recension av den istället - annars är det bara att fortsätta.

Ginger är död. I ett sista desperat försök till att rädda sin storasyster blandar Brigitte deras blod. Det misslyckas och istället för hon vidare förbannelsen till sig själv. Brigitte är på ständig flykt och injicerar sig själv med giftet Monkshood, vilket hindrar henne från att förvandlas till ett monster - men det är inget permanent motgift. När hon råkar ta en överdos vaknar Brigitte upp på ett rehabiliteringscenter och då personalen avfärdar henne som missbrukare sätter de henne bakom låsta dörrar för att inleda avgiftningen. Utan en chans att komma åt sitt hämmande gift börjar förvandlingen långsamt att träda i kraft och utanför i mörkret gömmer sig någonting som är minst lika skrämmande...

”If you keep me here, people are gonna die.”

Ginger Snaps var en riktig höjdare och mina förväntningar var höga när jag satte mig ner för att se uppföljaren. Den gjorde mig verkligen inte besviken. Ginger Snaps 2: Unleashed är en av de få uppföljare som levererar på alla plan. Även denna gång är filmen fylld med spännande karaktärer och även fast de flesta inte är särskilt sympatiska är de klockrena i sina sammanhang. Vårdaren som ger de intagna droger i utbyte mot sexuella tjänster är ett kräk som inte vinner många pluspoäng och man väntar bara på att en varulv ska dyka upp och bita huvudet av honom. Den verkliga tillökningen är dock den skruvade, serietidningsälskande tjejen Ghost som är en av de bästa karaktärer jag sett i en film på väldigt länge. Emily Perkins är tillbaka i rollen som lillasystern Brigitte och hennes karaktär skulle jag väldigt gärna se mer av i framtiden. Karaktären har växt och Brigitte är inte längre den oskuldsfulla lillasystern som lutar sig mot sin storasyster utan här lever hon ständigt i gränslandet mellan liv och död och hon vet inte vilket som är att föredra. Rehabiliteringscentret och Ghost’s hus i skogen är ypperliga utspelningsplatser där de dunkla skrymslen hela tiden kan agera gömställen för den lurande faran. Ginger Snaps 2 är mycket mörkare än sin föregångare och den har bevarat det snaskiga våldet från ettan utan att frossa i det. Special- och makeupeffekterna ser även denna gång riktigt bra ut och är en bekräftelse på att den gamla skolan är så mycket bättre än dagens taskiga användande av cgi.

”Don’t you just love the sound of nature?”

Ginger Snaps 2 är ytterligare ett bevis på att kanadensarna många gånger är strået vassare än amerikanarna när det kommer till att göra bra skräckfilm. Precis som ettan är det en lång transportsträcka till själva förvandlingen och även här är det en av många styrkor i filmen. Finalen är strålande och även fast man någonstans anade vissa nyckelsekvenser var jag inte beredd på hur det hela slutade. Ginger Snaps 2 är helt i samma klass som originalet, en alldeles lysande film som åter igen lyckas blåsa nytt liv i varulvsfilmsgenren – Fan, det är ju precis såhär det ska se ut! Nu måste jag se den avslutande delen i trilogin!