Zombeavers (2014)

Medicinskt avfall trillar i plurret och när hungriga bävrar snaskar i sig av innehållet går det åt pipsvängen. En trio tjejer som hjälper sin polare att glömma sin otrogna pojkvän åker till en avlägsen stuga för att partaja och slappna av men det dröjer inte länge innan lugnet störs. Områdets matglada bävrar har förvandlats till levande döda och snart är mardrömmen ett faktum.

”I want to see a beaver. They are so adorable.”

När jag först hörde talas om den nya djurskräcksrullen Zombeavers blev jag helt varm i kroppen. Jag älskar hela upplägget. Redan under filmens första minuter så känns det som en avkomma från det färgglada åttiotalet med tillhörande soundtrack under inledningen. Upplägget är ingenting nytt och jag har säkert sett det hundra gånger tidigare men jag har aldrig sett zombiefierade bävrar tidigare.

”Beavers don’t do this. They don’t just… They don’t just attack people like this.”

Zombeavers (vilken fantasisk filmtitel förresten) innehåller alla tänkbara klichéer men filmskaparna gör det hela tiden med glimten i ögat och med en kärlek för genren. Ännu en gång blir vi introducerade för det klassiska tre-brudar-som-åker-på-en-inga-killar-helg-på-vischan-för-att-partja-men-helt-plötsligt-dyker-killarna-upp-i-alla-fall-och-efter-lite-rajtan-tajtan-blir-de-attackerade-av-någonting-riktigt-elakt scenariot. Vid detta laget så borde man kanske vara trött på upplägget men jag faller inte under den kategorin. Zombeavers är en film som jag skulle ha älskat som femtonåring. Idag är jag trettiofyra och jag gillar fortfarande denna typ av film lika mycket, om inte mer. Nej, det är inte en särskilt bra rulle men det är i vilket fall som helst förbannat underhållande. Det är mycket kiss och bajshumor (mest bajs) och diverse anspelningar på det kvinnliga könet såklart och visst fan så är det tramsigt men i det stora hela så är det faktiskt riktigt myskuligt. Vi blir serverade en hyfsat tillfredställande blandning av naket, slafsiga specialeffekter och illsinta bävrar som vägrar förbli döda och med en titel som Zombeavers så är det ganska svårt att bli besviken. Det blir lite pratigt ibland men i nästa sekund så öser filmteamet på med det ena underhållande scenariot efter det andra och innan man vet ordet av så har eftertexterna börjat rulla. Zombeavers är en blandning mellan valfri tonårskomedi, djurskräckfilm och Night of the Living Dead med en liten släng av Stephen Kings korthistoria The Raft och jag tror inte jag har sett ett sådant absurt scenario sedan kaninskräckisen Night of the Lepus. Ni flesta förstår säkert att Zombeavers är värd att kolla upp, gärna i sällskap med en stor mängd alkoholhaltiga drycker!