Body of Evidence (1993)

En förmögen äldre herre hittas död och fastbunden i sitt hem med kokain i blodet och en sexfilm med sig själv i huvudrollen spelandes på tvn. När det framkommer att hans yngre flickvän Rebecca står som enda arvinge till de många miljonerna blir hon genast misstänkt för att ligga bakom hjärtinfarkten. Advokaten Frank, som är övertygad om att Rebecca är oskyldig blir tilldelad fallet och det dröjer inte länge innan de båda inleder en passionerad affär. Ett svartsjukedrama fyllt av lögner, sex och ond bråd död följer.

”Can you really screw someone to death?”

Jag har aldrig gillat porrullar. Däremot har jag alltid varit väldigt förtjust i erotiska filmer. Efter det att Basic Instinct gjorde succé med sin ypperliga blandning av erotik och våld så följde en rad liknande filmer i kölvattnet. En av dem var Body of Evidence (som tydligen spelades in innan, trots att den släpptes ett år senare) där ingen mindre än popstjärnan Madonna ställde upp och slängde kläderna för snuskigt mycket pengar. Jag minns fortfarande när jag hyrde filmen för första gången under titeln Älska till Döds som fjortonåring och hur jag smusslade med videokassetten så att de vuxna i hushållet inte skulle veta vad jag tittade på. Då tyckte jag att det var spännande att titta på en naken Madonna, idag känns filmen ganska oskyldig.

”She said she was going to fuck me like I’d never been fucked before.”

Det dröjer inte många sekunder innan vi får se en spritt språngandes naken Madonna och jag var nog inte ensam om att förvänta mig en ny variant av Basic Instinct när jag såg den första gången. Så är ju inte fallet utan de båda filmerna skiljer sig markant från varandra, till och med när det kommer till det sexuella och det är fel att jämföra de båda filmerna. Basic Instinct var, för sin tid, en väldigt vågad erotisk thriller där publiken fick se mer än vad de var vana vid och det finns nog ingen kille i min ålder som inte pausade vhs-spelaren under en viss förhörssekvens med Sharon Stone när filmen hade premiär i de svenska videobutikerna. Body of Evidence är mycket mer nedtonad när det kommer till sex och under de sekvenser då Madonna ligger med sin motspelare, den alltid lika bra Willem Dafoe, sker det oftast i det dunkla eller bakom tunna draperier. I det stora hela så är Body of Evidence en ganska oskyldig historia som utspelar sig i en rättegångssal under den största delen av speltiden. Jag har aldrig tyckt att Madonna har varit särskilt attraktiv men här är hon faktiskt ganska söt och inte alls en så dålig skådespelerska som jag befarade. Hon är ingenting exceptionellt men bättre än väntat. Vid hennes sida finns en hel dröse med mer eller mindre kända birollsinnehavare som alla sköter sig så bra de kan med det de har att arbeta med och det är kul att se så många kända ansikten i en och samma film. Body of Evidence är mer ett drama än en thriller och även fast den inte är särskilt spännande så är den heller inte tråkig. Den är ganska lågmäld, även när det kommer till det sexuella och det är långt ifrån en fantastisk film men det är ett helt okej tidsfördriv med en inte alltför häpnadsväckande final.

Fatal Attraction (1987)

Dan Gallagher är en advokat som sedan nio år tillbaka lever i ett lyckligt äktenskap tillsammans med sin fru Beth och deras nioåriga dotter Ellen. När Beth åker till sina föräldrar begår Dan sitt livs misstag. Han inleder en affär med kvinnan Alex och efter det förändras allt. När Dan vill avsluta affären blir Alex tokig och försöker ta sitt liv. Han spenderar natten hos Alex på grund av dåligt samvete och när han lämnar hennes lägenhet dagen efter antar Dan att allt är glömt och förlåtet. Dan går tillbaka till sitt gamla liv men inser snart att Alex inte är helt frisk. Hon dyker upp på hans jobb och ringer till bostaden, dessutom påstår Alex att hon är gravid. Mardrömmen har bara börjat.

Fatal Attraction eller Farlig Förbindelse som var titeln när den gick upp på de svenska biograferna, var filmen som fick männen på 1980-talet att tänka en extra gång innan de bedrog sina fruar. Filmen levererar ett extremt budskap som sedan dess kopierats massvis av gånger. Regissören Adrian Lyne lyckas skapa en tät thriller med två strålande huvudrollsinnehavare. Glenn Close är allt annat än attraktiv men hon är som klippt och skuren som den psykotiska Alex. Michael Douglas är en av mina favoritskådespelare och här är han lika bra som alltid. Även de mindre rollerna är bra och paret Gallaghers dotter Ellen, spelad av Ellen Hamilton Latzen, imponerar stort. Det är svårt att förstå varför Dan beslutar sig för att vara otrogen mot sin fru. Den enda ledtråden vi får är när deras dotter en gång kryper upp i föräldrarnas säng och därmed hindrar paret från att ha sex. Allt som oftast verkar Gallaghers vara det perfekta paret och frugan Beth, spelad av den charmiga Anne Archer, är dessutom fan så mycket mer attraktiv än den ganska sunkiga Alex. Det var trots allt 1980-talet, män kanske föredrog en annan typ av kvinnor på den tiden, vad vet jag. Fatal Attraction håller än idag och slutet är fortfarande en riktig nagelbitare. Min enda invändning skulle i så fall vara spellängden. Ibland känns filmen något långsam och skulle ha tjänat på att kortas ner en kvart eller två. Bortsett från det bevisar Fatal Attraction att man inte behöver ha en massa specialeffekter och blodiga mord för att göra en spännande film, en kokad kanin räcker långt.