Earth vs. the Spider (1958)

Carol och Mike är highschool sweethearts och när filmen sätter igång är det Carols födelsedag. Hennes pappa Jack har tidigare under dagen åkt in till stan för att handla en födelsedagspresent men ännu inte kommit hem till en orolig Carol. Vi som ser filmen vet att hennes far blivit attackerad av någonting på hemvägen men det har ju stackars Carol ingen aning om. Hon övertalar sin pojkvän att åka iväg för att leta efter Jack. Sagt blir gjort och det dröjer inte länge förrän de hittar Jacks bil i diket, utan någon i. De hittar något repliknande vid vägen (vi vet ju alla att det är en bit från ett gigantiskt spindelnät men återigen, det har ju våra vänner ingen aning om) och spår leder till en grotta i närheten som är avstängd för allmänheten. Gissa vad de stöter på där? Ja precis, en jättestor skrikande spindel!

Den ursnygga svenska filmaffischen

 "Bullets won't kill it!

  Flames can't hurt it!

  Nothing can stop it!" 

Earth vs. the Spider, eller bara The Spider som det står på omslaget till min gamla vhs som nu blivit uppgraderad till dvd, har alltid varit min favorit bland alla filmer där djur eller insekter vuxit till gigantiska proportioner. Den innehåller en fantastisk stämning som bara kunde infinna sig på 1950-talet.  Underbara miljöer, överdramatisk musik, klämkäcka repliker, stiliga kläder och snygga frisyrer, allt verkade bättre på den tiden, om man bortser från den gigantiska spindeln då förstås. Earth vs. the Spider innehåller massor av oförglömliga scener där min favorit är när spindeln vaknar till liv samtidigt som ett swingband repar för glatta livet till en livlig publik. Regissören Bert ”Mr Big” I. Gordon hinner trots filmens korta speltid även slänga in lite referenser till två av hans tidigare filmer, Attack of the Puppet People och The Amazing Colossal Man. Till skillnad från snarlika Tarantula (recension HÄR) från 1955 är det här pang på rödbetan direkt. Det ges inga förklaringar om hur eller varför och hela filmen har en mycket mer lekfull inställning än Tarantula. Den korta resumén jag gav av filmen är dess 15 första minuter och även när de rullat är det inte en tråkig minut av de 60 återstående. Earth vs. the Spider är precis lika bra som jag kom ihåg den och jag inser ännu en gång att detta är en film jag kan se hur många gånger som helst!

Tarantula (1955)

En deformerad man hittas i öknen nära den lilla staden Desert Rock i Arizona. Det visar sig vara en kollega till en professor vid namn Gerald Deemer som bor utanför staden. Professor Deemer forskar i hur man kan få slut på hungersnöden i världen och injicerar djur med ett näringsämne som gör dem större. Det framkommer att Deemer’s kollega injicerat sig själv med näringsämnet, tillsammans med sin assistent. Assistenten dyker upp och ser ut och beter sig som The Wolf Man, sätter fyr på labbet och injicerar Deemer med samma preparat som gjort dem själva deformerade. Alla försöksdjur dör i branden utom en stor Tarantula, en spindel som växer till gigantiska proportioner och äter upp allt som kommer i dess väg.

1950-talets filmer med insekter som blir hur stora som helst är en av mina favoritgenrer. Jag var säker på att jag sett Tarantula tidigare men insåg ganska snabbt att jag blandat ihop den med en av mina favoritfilmer, Earth vs. the Spider. Tarantula är nästan lika bra. Den har en högre budget men den har ingen spindel som trashar en biograf som Earth vs. the Spider har, och det ger den ett något sämre betyg.

Tarantula har allt en monsterfilm från 50-talet ska ha. Förutom en jättestor spindel får vi repliker som holy cow! och jumping jupiter!, dessutom en klädstil som består av kavajer som är lika breda som långa och byxor som är uppdragna till armhålorna. Den obligatoriska kärlekshistorien finns också här, denna gång mellan stadens doktor Matt och studenten Stephanie som ska sommarjobba hos den döda professorn de hittade i öknen. Tarantula är en klassiker och en film man måste se om man tycker om skitstora djurfilmer som mästerverket Them!. Clint Eastwood hade här sin andra roll för regissören Jack Arnold som gav honom hans debutroll i Revenge of the Creature från samma år. Hans skådespelarinsats är nästintill obefintlig och står inte ens med i rolllistan, men han visade redan här var skåpet skulle stå genom att ta livet av spindeln och rädda staden från en säker undergång.