Stephen King - The Long Walk (1979)

”Maratonmarschen var en av dessa saker som levde på apokryfiska historier, amuletter, legender.”

Hundra unga män i varierande åldrar (som inte får överstiga 18 år) deltar varje år, den 1 maj i Maratonmarschen. Det är en lång färd som tar sin början i Maine och avslutas inte förrän nittionio av dem är döda och bara en vinnare återstår. Inga raster är tillåtna och om man saktar in för mycket utdelas en varning, efter tre får man ett skott i huvudet. Soldater med den mystiska Majoren i spetsen följer deras minsta rörelser i detalj och varje misstag registreras. Amerikas befolkning följer med spänning det livsavgörande spelet och satsar sina pengar i hopp om rikedom. Priset för vinnaren av marschen är att få sina innersta önskningar uppfyllda under resten av livet och det finns ingen silver- eller bronsmedalj, bara vinna eller försvinna.

”Hela marschen föreföll bara vara ett enda stort frågetecken som tornade upp sig framför honom. Han försökte intala sig att en sådan här företeelse måste ha någon djup mening. Så måste det naturligtvis vara.”

Vi får under närmare trehundra sidor följa den sexton (inte sjutton som det står på bokomslaget) år gamla Ray Garraty (och mer eller mindre anonyma deltagare som sakta och olustigt blir till nära vänner) som blir tilldelad nummer 45 och kallas för ”Maines hopp” av åskådarna. De många deltagarna kämpar för att inte bli för beroende av varandra, De inser snart att även fast bara en av dem kommer att vinna måste de samarbeta för att göra situationen uthärdlig.

”Om jag vinner det här, ska jag aldrig gå mer.”

Det är oklart om anledningarna till varför de tävlande överhuvudtaget anmälde sitt intresse för Maratonmarschen då inga av dem verkar ha några direkta mål med åtagandet. Det kan vara spänning, frustration, likgiltighet men det spelar egentligen ingen roll då The Long Walk i mångt och mycket är en studie i mänsklig beteende. Under tiden de går i raska mak tampas ungdomarna med tankar kring livet, rätt och fel, rädslan och likgiltigheten inför döden och sakta börjar de se det lilla och de betydelsefulla delarna i livet som man ofta tar för givet. De börjar se saker och ting ur ett nytt perspektiv och känslan av att vara odödlig försvinner allt mer för varje timme som går. Triviala och vardagliga saker tas inte längre för givet. Små saker som en skiva vattenmelon, ett leende på läpparna eller ett rungande skratt blir till det primära, det nödvändiga lilla i det stora hela.

”Om du var tvungen att göra om det här en gång till…om du visste att du kunde komma så här långt och fortfarande vara på benen…skulle du göra det?”

Historier av detta slag har gjorts tidigare, där det är en mot alla, alla mot en och det är ett populärt ämne att ta upp. Det har gjorts mängder av filmer och böcker på liknande tema med ungdomar i huvudrollerna som kämpar för sin överlevnad. Lord of the Flies är ett bra exempel, Battle Royale ett annat. Idag är ämnet mer populärt än någonsin med böckerna och filmerna om Hungerspelen. Stephen Kings tillvägagångssätt är dock unikt och jag vet inte om det har gjorts på samma vis tidigare, i så fall har det gått mig helt förbi. Stephen King skrev emellertid en snarlik berättelse i The Running Man, men det är en annan historia.

”…Maratonmarschen är rena rama mordet…”

The Long Walk eller Maratonmarschen som är den svenska översättningen, var Stephen Kings andra roman under pseudonymen Richard Bachman och kom ut 1979 (i Sverige 1987). Enligt King var The Long Walk den första roman han skrev och han började så tidigt som åtta år innan det att Carrie (min recension av filmen kan ni läsa HÄR) blev publicerad med att skriva på boken. Många anser att The Long Walk är ett av Kings bästa verk men jag vet inte riktigt om jag kan hålla med. The Long Walk är mångt och mycket en enda lång förflyttning från punkt a till b och det är inte så mycket som händer där emellan. Det är en bra historia om hopp och längtan och det är intressanta begrundningar men de flesta av karaktärerna förblir anonyma och det är inte mycket till bakgrunder från varken spelet eller personerna, vilket jag kan tycka är lite synd. Som debutroman (om det nu stämmer) är det dock en väldigt imponerande skapelse och jag känner redan nu att det är en bok jag kommer att läsa igen i framtiden. Frank Darabont som ligger bakom Stephen King filmatiseringarna The Woman in the Room, The Shawshank Redemption, The Green Mile och The Mist (recension HÄR) har köpt rättigheterna till boken för en möjlig filmversion och även fast de båda fängelsefilmerna inte tillhör favoriterna hos mig kan han mycket väl vara den perfekta mannen för en bra och värdig filmatisering. The Long Walk är inget mästerverk (även fast boken växer mer och mer för varje gång jag tänker på den) men det är absolut nödvändig Stephen King läsning.

HÄR kan ni läsa min recension av Stephen Kings första bok under psuedonymen Richard Bachman -  Rage.

Stephen King - Rage (1977)

”Det stinker om din mun, sa han eftertänksamt. Och det stinker om din själ också.”

Det är onsdag morgon på Placervilles gymnasium i Maine. Allt är som vanligt tills det plötsligt slår slint i huvudet på den 17-åriga Charles Decker. Efter en incident som nästan kostat skolans kemilärare livet blir Charles relegerad från skolan. Han sätter fyr på sitt skåp och beger sig mot klassrum 16 med en skarpladdad pistol.

”Jag försöker bara säga att amerikanska ungdomar lever under ett hårt tryck från våldet, både det verkliga och det påhittade.”

Under en eftermiddag får vi ta del av en ung killes tankar och funderingar. Vi får vara med om när allt som kan gå fel går fel och när det brister för en ung man med framtiden framför sig. Det tänks tillbaka på en möjlig barndom där fadern är alkoholiserad, systern blivit rånmördad och fastern blivit innebränd. Skolans rektor konstaterar, tillsammans med kuratorn, att Charles är en djupt störd individ. Vi får ta del av möjliga faktorer som kan ha utlöst nedåtspiralen av destruktivitet och som slutar med ond bråd död.

”Det finns ingen mödom som är seg nog att stå emot den moderna psykiatrins vältränade kuk.”

Rage var ett av Stephen Kings första skrivna verk. Det dröjde dock till 1977 innan King kunde publicera den då romanen till en början blev refuserad. När King nått framgång med Carrie, Salem’s Lot och The Shining fick han äntligen möjligheten att ge ut boken. King valde att publicera den under pseudonym och Rage blev den första i en rad böcker under namnet Richard Bachman. Det dröjde tio år innan boken gavs ut i Sverige, ungefär lika lång tid som det tog King att bli ertappad och avslöjad som mannen bakom Bachmans verk.

”Jag hade tagit livet av henne, jag hade blåst ut livslågan hos henne, satt en kula i huvudet på henne så att algebran runnit ut.”

Under timmarna som Charles håller en klass gisslan efter att han skjutit ihjäl två lärare passar han på att berätta sitt livs historia för klassen. Utan att ge några konkreta förklaringar till sitt beteende berättar han om misslyckade sexualdebuter och missöden i hemmet. Samtidigt dömer han ut eleverna och ger dem roller han själv tycker stämmer överens med deras personligheter. Charles spelar ut dem mot varandra, samtidigt som han får dem att öppna upp sina inre och det är svårt att ibland veta om det är fiktion eller verklighet och om det är elevernas egna ord eller Charles tankegångar som beskrivs.

”Han kastade henne på sängen bredvid mig och jag såg att hon var död, och det var då jag vaknade och skrek. Med erektion.”

Stephen King visar tidigt i sin karriär vilken duktig författare han är och hans känsla för detaljer finns redan här. Små till synes obetydliga händelser visar sig ha stor betydelse i bokens sista del. Beskrivningen av vardag, skolans ritualer och tonårselevers typiska beteenden är slående och känns nästan surrealistiska när de fruktansvärda händelserna börjar utspela sig.

”Det är sista gången jag kan minnas att jag känt mig riktigt lycklig.”

Rage beskriver en situation som skakat världen vid flera tillfällen. Stephen King valde att förbjuda nytryck av hans roman efter det att han fått ta emot kritik och att folk ansåg att boken kunde uppmana ungdomar till att begå liknande dåd. Dessutom har boken funnits i skåp och blivit nämnd som inspirationskälla hos ynglingar som utfört snarlika våldshandlingar. Jag kan förstå varför King valt att inte ge ut boken längre men på samma gång är det synd då det är en mycket bra roman. Jag läste raskt igenom den och jag skulle gärna vilja veta mer om Charles Decker. Om man ska finna syndabockar kan man hitta dem överallt i böcker och i filmer men någonstans måste människor börja ta sitt eget ansvar för sina handlingar. Det finns ingenting som bevisar att våldsdåd inte skulle begås om inte våldet i filmen och litteraturen existerade. Om fallet var så skulle det vara mycket enkelt att ställa världens alla orättvisor till rätta.