Quarantine 2: Terminal (2011)

En tjockis ombord på ett flygplan från L.A. blir biten av en hamster (det visar sig senare att det var av en råtta och de är ju lätta att ta fel på). Han blir snabbt sjuk och väldigt aggressiv och biter en av flygvärdinnorna, Paula i ansiktet. Passagerarna hjälps åt att stänga in honom på toaletten och de får order om att nödlanda. När de landat märker de snabbt att terminalen är låst från alla håll och att de är satta i karantän. För att göra situationen ännu värre sprids smittan bland passagerarna och förvandlar dem till vrålande, fradgadreglande monster med rödsprängda ögon.

[Rec] är en av de bästa skräckfilmerna från 2000-talet. [Rec] 2 var totalt värdelös. Quarantine är inte mycket att hänga i granen och en helt meningslös amerikansk nyinspelning. Nu är det dags för Quarantine 2:Terminal. Det är inte en remake på den spanska [Rec] 2 utan den försöker istället att stå på egna ben och skapa en alternativ fortsättning till tragedin som utspelade sig i Quarantine. Det kommer de tyvärr inte särskilt långt med då detta är en riktigt tråkig film som är seg och på tok för högljudd. Karaktärerna är sunkigare än en gammal disktrasa och filmens försök till att införa intressanta bakgrundhistorier blir bara patetiskt. Skit i Quarantine 2: Terminal och Quarantine med för den delen och se [Rec] en gång till istället.

Föresten, anledningen till att Jenny och Paula var sena till flyget i början av filmen var att de såg en livekonsert med Band of Horses. Det var det bästa i hela Quarantine 2: Terminal. Inte filmen, utan att de gick och såg Band of Horses.