lördag 31 augusti 2013

Compliance (2012)




En man som utger sig för att vara polis ringer till en snabbmatskedja och hävdar att en av de anställda har stulit pengar från en kund. Restaurangchefen Sandra som inte har mycket till övers för flickan Becky vilken rösten i telefonen vagt beskriver, låter sig snabbt övertygas om att han talar sanning. Rösten i telefonen säger att alla poliser i området är upptagna och att Sandra själv måste får reda på var pengarna finns, till varje pris. Under en hektisk fredag på restaurangen ChickWish förvandlas arbetspasset till en ond dröm.

”It might seem a little strange, I know. But I’m still an officer of the law.”

Jag stötte på Compliance i ett sammanhang jag längre inte riktigt kommer ihåg mer än att den var listad bland filmer som man sent glömmer. Självklart blev jag väldigt sugen på att se vad det hela handlade om och jag hoppade helt över att läsa någonting om filmen i förväg. Jag har väntat med att köpa den tills jag hittade den billigt någonstans och i dagarna dök den upp bland de begagnade filmerna på Malmös enda riktiga videobutik Kvarnvideo, för en femtiolapp. Med spänning satte jag mig ner i soffan för att se vad det var för någonting.

Compliance bygger på sanna händelser som utspelade sig i olika stater i USA under en tioårsperiod. Den sista och mest allvarliga incidenten fick sitt slut 2004. Redan till en början känns historien helt absurd, hur karaktärerna agerar är helt befängt. Det är svårt att veta hur man skulle bete sig i en liknande situation men det finns inte en chans i helvete att det skulle kunna gå så långt som det går i filmen i det verkliga livet, trodde jag tills jag gjorde lite efterforskning på wikipedia. Det som hände i verkligheten var värre än det som utspelade sig i filmen.

Compliance är en svår film att skriva om. Det är ingen underhållande film på något vis och det är svårt att inte bli frustrerad och arg när man får ta del av det som den stackars unga kvinnan Becky får gå igenom. Det är hjärtkrossande att se dumheten helt ta över den blåögda restaurangchefen Sandra som omges av folk som inte respekterar henne. När en möjlighet dyker upp där hon kan skina och visa sig värdig jobbet hon fått, tar hon den. Redan under de första minuterna får vi det klart för oss att hon ligger risigt till hos sin chef när varor för tusentals dollar har förstörts när en kyldörr lämnats öppen. Kort därefter vet vi också att hon inte är särskilt respekterad hos personalen. Det är förstås ingen ursäkt till hur hon senare agerar men rösten i telefonen är en manipulerande sadist som inte drar sig för någonting. Alla inblandade är otroligt övertygande, inte minst Dreama Walker som spelar Becky. Till en början är hennes karaktär en i mängden av alla de som man som filmtittare helst vill slippa att se en gång till men den utvecklas sakta till någonting djupare och sårbart och det ska bli intressant och se vad hon kommer att hitta på härnäst (jag hoppas verkligen inte att hennes karriär slutar med den fruktansvärda sitcomen Don’t Trust the B---- in Apartment 23!). Compliance är en tuff film att ta sig igenom, inte bara för det fruktansvärda som Becky får genomlida utan också på grund av frustrationen vi som tittare känner. Filmen är inte särskilt obehaglig men vetskapen om att det faktiskt har hänt är skrämmande. Vad som också är skrämmande är att imdb rekommenderar filmer som Toy Story 3 och Pirates of the Caribbean om man gillar Compliance. Compliance är väldigt bra och den snuddar vid ett toppbetyg. Det är en av de bästa filmer som har släppts i år och även fast jag inte vet om jag kommer att se den igen så kommer jag inte att glömma den i första taget. Varmt rekommenderad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar