A Nightmare on Elm Street Part 2: Freddy's Revenge (1985)

Freddy Krueger är tillbaka för att skrämma vettet ur nya tonåringar. Denna gång har (o)turen kommit till nyinflyttade Jesse.

Jesse Walsh är ny i Springwood och har flyttat in i hus 1428 på Elm Street tillsammans med sina föräldrar och sin lillasyster. Han plågas av fasansfulla mardrömmar där han terroriseras av en brännskadad man med knivar till fingrar. När han hittar en dagbok i sitt rum tillhörande flickan som bodde där tidigare, Nancy Thompson, inser Jesse att han inte är den första som stöter på den skräckinjagande mannen i sina drömmar. Drömdemonen Freddy Krueger vill bli förkroppsligad i Jesse för att kunna fortsätta sin mordodyssé. Snart vet Jesse inte vad som är dröm eller verklighet och folk runtomkring honom dör som flugor.

”You are all my children now.”

Jag har aldrig varit ett större fan av A Nightmare On Elm Street-franchisen. Jag har alltid föredragit Friday the 13th-filmerna där Jason Voorhees går bärsärkagång på snuskiga ungdomar. Dessutom har Jason, till skillnad från Freddy, den goda smaken att hålla flabben när han levererar de oftast idérika morden. Det finns dock vissa bidrag i serien som jag gillar men om man bortser från den första och tredje delen är det inte mycket jag kommer ihåg från de resterande filmerna. Jag såg ettan (som fortfarande är fantastiskt bra) för inte särskilt länge sedan men det var ett bra tag sedan jag såg uppföljarna. Nyinspelningen såg jag på bio, men den har jag redan förträngt. När jag fyllde 32 jordsnurr i veckan fick jag ett presentkort av cdon och bestämde mig för att det var hög tid att inhandla A Nightmare on Elm Street-boxen med samtliga filmer för det skrattretande priset av hundra kronor. Det råder delade meningar om huruvida A Nightmare on Elm Street Part 2: Freddy’s Revenge är en värdig uppföljare eller inte. Vissa tycker att man borde skippa del två och hoppa direkt till den mycket bättre tredje delen. Jag däremot, gillar att det inte är fokus på att Freddy mördar ungdomar i sömnen utan att han istället försöker att kontrollera den vakna verkligheten han inte har tillgång till genom att träda in via huvudpersonen Jesse. Med det menar jag inte att A Nightmare on Elm Street Part 2 är en särkilt bra film för det är den inte, men det är en förbannat underhållande uppföljare. Även fast det mesta är cheesy så att det står härliga till är drömsekvenserna eller vad man nu ska kalla dem oftast ganska kul. Höjdpunken är den homoerotiska sekvensen (precis som de nämner i extramaterialet finns det en hel del av den varan och om det är avsiktligt eller inte spelar egentligen ingen roll då det endast höjer underhållningsvärdet) där coach Schneider blir av med sina kläder och upphängd i duschrummet där han blir daskad på baken av flygande handdukar, för att avslutningsvis bli berövad livet. Det finns även några snygga kameraåkningar som ibland för tankarna till The Evil Dead och den heta fågeljakten är en av filmens bästa scener. Kim Myers som spelar Lisa är väldigt lik en ung Meryl Streep och det är lite märkligt att hon inte medverkat i fler större roller då hon helt klart visar upp skådespelartalanger. Jag skulle inte ha någonting emot att se mer av henne. A Nightmare on Elm Street har en bra historia som är värd att utveckla och jag uppskattar uppföljarna mer idag än vad jag gjorde när jag var yngre. Jag gillar när man spinner vidare på ett koncept i all evighet och jag kan hitta någonting som tilltalar mig i de flesta uppföljare till filmer som Friday the 13th, Halloween, Hellraiser osv. Nu är A Nightmare on Elm Street-filmerna fortfarande inga favoriter hos mig men det är helt klart en uppfinningsrik skapelse och A Nightmare on Elm Street Part 2 är en värdig uppföljare. Skulle det inte vara för det svaga och onödiga slutet på temat ”kärlek övervinner allt” skulle jag nog ha gett filmen ett högre betyg.