Abominable (2006)

Doktorn tycker att Preston är färdigrehabiliterad och redo att en gång för alla konfrontera sina demoner. Detta gör Preston genom att åka tillbaka till sin stuga i skogen och spendera tid i närheten av berget där hans fru miste livet och han själv hamnade i rullstol för sex månader sedan i en tragisk klättringsolycka. Med sig har Preston sin personliga assistent Otis som gör allt för att göra deras vistelse i Flatwoods så trist och obekväm som möjligt. Samtidigt flyttar ett gäng partypinglor in i huset bredvid och rullstolsbundna Preston börjar genast iaktta dem från sin takterrass. När han kikar på flickorna med sin kikare ser Preston någonting som gömmer sig bland träden och plötsligt är en av damerna försvunnen. Preston är övertygad om att någonting har tagit henne, någonting som inte är mänskligt och försöker genast att varna sina nya grannar. Kvinnorna tar honom för en fluktare och inser inte hur illa ute de är förrän en jättelik hårig best tar livet av dem en efter en.

“Some things are better left unfound.”

Enligt säkra källor ska Abominable vara den bästa Bigfoot-film som någonsin gjorts och sådan livsviktig information går inte att ignorera så jag surfade in på wowhd och hittade filmen för en femtiolapp. Hur i helvete jag har kunnat missa Abominable under alla dessa år är lite smått underligt då detta är en film helt i min smak. Bättre sent än aldrig, det var längesedan jag såg någonting såhär underhållande!

”No, this is not Bigfoot. This is bigger than Bigfoot. And meaner. This is more like the Abominable Snowman of the Himalayas. Vicious, dangerous.”

Abominable är regissören Ryan Schifrins enda långfilm och det är synd och skam för här visar han klart och tydligt hur man ska göra en bra monsterfilm. Ryans far, Lalo Schifrin, är upphovsmakaren bakom musiken i flera storfilmer och serier från sextiotalet och framåt, där kanske signaturmelodin till Mission: Impossible tillhör de mest kända. Han har hjälpt sin son med att ljudsätta Abominable och det låter stundtals riktigt mäktigt och musiken skapar en skön atmosfär som inte hör till vanligheterna i dagens liknande skapelser. Abominable är verkligen en skitbra monsterfilm som har allt jag gillar med genren - bra karaktärer (Jeffrey Combs och den alltid lika pålitliga Lance Henriksen dyker upp på kort visit), lite naket, blodiga specialeffekter och ett ashäftigt monster. De uppenbara likheterna med Alfred Hitchcocks Rear Window fungerar väldigt bra och ger Abominable ett helt annat djup än flera av sina kollegor, utan att för den delen undvika de obligatoriska inslagen där ”män-som-dricker-sprit-och-ger-sig-efter-odjuret-blir-brutalt-mördade-på-kuppen”. Dessutom innehåller Abominable en hel del riktigt coola dödscener där den håriga besten sliter ner folk från ovanvåningen eller ut genom ett badrumsfönster för att sedan tugga dem sönder och samman. Ni hör ju själva att detta är hur bra som helst! Slutet är som gjort för en uppföljare (sista scenen innan eftertexterna gör entré är mästerlig!), nu får vi bara hoppas att regissören fortsätter sin filmkarriär och gärna då med Abominable 2!

Jag kan inte påstå att jag är en expert när det kommer till filmer med Bigfoot, Yeti, Sasquatch (eller vad man nu väljer att kalla det håriga monstret) i huvudrollen men jag är beredd att hålla med dem som lovordar filmen. Abominable är en ny favorit som inte bör missas av någon som uppskattar förbannat underhållande monsterfilm.