Långt före American Pie kom Porky’s.
Porky’s utspelar sig i en liten stad i Kalifornien på 1950-talet. Den skildrar ett gäng överkåta högstadieelever som gör allt för att få sex. När detta inte går särskilt bra vänder de sig till en strippklubb ägd av den feta Porky’s. När de blir blåsta på både pengar och kvinnligt umgänge surnar de till ordentligt och bestämmer sig för att visa Porky’s att så behandlar man inte testosteronfyllda tonåringar.
Porky’s var den första film jag som ung skrattade till så att tårarna sprutade. De flesta av scenerna i filmen finns glasklart sparade i minnesbanken (duschscenen är än idag smått lysande). Nu är den ju inte riktigt lika kul som jag kom ihåg den. Den är ändå ett bra tidsdokument och bättre än det mesta genren har och förmodligen kommer att erbjuda.
I del två är det dagen efter händelserna i första delen som skildras. Den är inte ens i närheten lika bra som originalet men den har sina stunder.
Borta är Porky’s, här är det fanatiska kristna och snuskiga kommunalråd som behöver sättas på plats istället.
Bob Clark visar här att han besitter konsten att få publiken att skratta lika bra som han fick dem att rysa i klassiska Black Christmas.
Del tre bryr jag mig inte ens om att se om då jag kommer ihåg den som ett riktigt bottennapp. Då bådar det inte gott att se den igen ett halvt liv senare. Dessutom har Clark inget med filmen att göra.
