The Horseman (2008)

Christian Forteski får beskedet att hans dotter har avlidit till följd av en heroinöverdos. Förutom spår av heroin, kokain och alkohol fann polisen sperma efter fyra män. Christian får ett paket utan avsändare, innehållandes en film som visar grova övergrepp på hans kraftigt påverkade dotter. Fylld av sorg och förtvivlan påbörjar han en jakt på hämnd. Det blir en enkelresa till helvetet med en enda avsikt. Att ta livet av alla som var involverade i hans dotters död.

The Horseman är en rå och realistisk mardröm som utspelar sig i namnlösa förorter i Australien. Det är mycket mer än bara en hämndhistoria. Det är en faders sorgsna resa genom tomhet och smärta. Den enda ljuspunkten i hela filmen är relationen som uppstår mellan Christian och en ung lifterska vid namn Alice. Då Christians minnen av sin dotter visar henne vid en ung och oförstörd ålder, indikeras det ganska tydligt att deras relation för länge sedan raserats. Alice blir dottern han aldrig hade, dottern han kan rädda från det grymma i samhället.

Utseendemässigt ser The Horseman ut som en skapelse från 1980-talet. Den ser skitig ut men inte alls på samma sätt som exploitationfilmer från samma era. Filmen har mer gemensamt med brittiska Dead Man’s Shoes (recension HÄR) än merparten av Death Wish (recension HÄR) kopiorna. Det är inte en cool film som man jublar åt varje gång elakingarna får vad de förtjänar. Här känns det i hela kroppen. När man tror att det inte går att bli mer miserabelt och att våldet nått sitt klimax, når filmen ytterligare en pik.

The Horseman är en svår film att betygsätta, inte för att den är dålig utan för att den tar upp ett ständigt aktuellt ämne som är omöjligt att värja sig mot. Det är enkelt att ställa sig frågan och att spekulera, vad skulle du själv göra i en liknande situation? Svaret är däremot omöjligt att ge.

Hard to Kill (1990)

Hard to Kill är Steven Seagal's andra film. Här spelar han Mason Storm, en polis som snubblar över bevis för korruption inom poliskåren och politikervärlden. Hans fru blir mördad och själv hamnar han i koma.

7 år senare vaknar han upp. Med hjälp av en snäll sjuksköterska och kinesiska örter, tränar han upp sin kropp och sitt sinne för att komma i form igen och hämnas på dem som mördade hans fru.

Seagal kan vara mannen med sämst klädstil och fulast frisyr av alla actionstjärnorna från 80 och 90-talet. Detta är standardaction med svajande gitarrer och blippande keyboards som soundtrack. Seagal’s specialitet är att bryta av armar och ben på sina fiender. Det är dock underhållande tidsfördriv om du som jag är svag för actionfilmer från denna tidseran, dessutom är det en av de få tidiga Seagalfilmer jag inte såg som tonåring. Den första filmen jag såg var Out for Justice, då tyckte jag att han var det fräckaste jag sett på film. Nu, snart 20 år senare är han inte så fräck längre.

Dead Man's Shoes (2004)

En soldat återvänder till sin hemstad för att hämnas. Under fem dagar tar han livet av dem som behandlat hans mentalt handikappade bror illa.

Dead Man’s Shoes är en fantastisk hämndhistoria som är så mycket mer. Det är ett relationsdrama mellan två bröder. Filmen inleds med videofilmade barndomsminnen. Långsamt byggs en historia upp med tillbakablickar på vad som gick fel. Vi får en inblick från alla parter och ibland är det svårt att vara dömande. Paddy Considine spelar den hämnande brodern med en nerv sällan skådad i denna typ av film och slutet är perfekt iscensatt utan klichéer.  

Filmens soundtrack är smått genialiskt med artister som Bonnie ’Prince’ Billy, Richard Hawley, Calexico och Robyn Hitchcock. Det vackra landskapet är en perfekt kontrast till den mörka historien.

Regissören Shane Meadows nästa film blev den kritikerrosade This Is England som jag nu skäms lite grand över att jag inte sett. Jag har varit på väg att se den många gånger men det har aldrig blivit av. Helt klart är den nu på min lista över filmer jag måste se.

Många ”vanliga” filmtittare har förmodligen missat detta moderna mästerverk och det är verkligen synd då detta är en fulländad film i alla aspekter och en av de bästa jag sett på väldigt länge.