Eraser (1996)

Snuten John Kruger jobbar inom vittnesskyddsprogrammet Witsec som ”raderare”. Han utplånar hotade människors identiteter och ger dem nya. Lee Cullen har bestämt sig för att försöka sätta dit sina chefer på företaget Cyrez som experimenterar med högteknologiska vapen. Världens mest kraftfulla automatvapen skulle ha sålts till militären men är nu till salu på den svarta markanden till högstbjudande. John får i uppdrag att radera Lee och hålla henne vid liv fram tills rättegången mot det mäktiga företaget. Det är lättare sagt än gjort då det finns en mullvad inom polisväsendet och de kan inte längre lita på någon förutom varandra.

J: Har du sett någon film med Arnold Schwarzenegger då?
E: Ja, Robocop!
J: Nej, det är Peter Weller.
E: Men den yippee ki-yay motherfucker.
J: Nej det är Bruce Willis. Vet du vem Arnold Schwarzenegger är överhuvudtaget?
E: Ja, han är guvernör i Texas.
J: Nej han var guvernör i Kalifornien.

Konversation mellan mig och min sambo om vilken film vi skulle se. Det slutade med att jag såg Eraser själv.

Arnold Schwarzenegger är på tapeten igen, efter en avslutad tjänst som guvernör för Kalifornien, med den nya The Expendables 2 som innehåller i stort sett varenda actionskådis som var populär på 1980 och 1990-talet. Utöver The Expendables 2 har Arnold ytterligare fem titlar på gång enligt imdb och efter att ha sett trailern till The Last Stand är det en välkommen comeback. Det var länge sedan jag såg en Schwarzenegger-film men igår morse, med huvudet fyllt av avdunstande alkohol, bestämde jag mig för att återbesöka Eraser. Eraser är regisserad av mannen bakom den bästa A Nightmare on Elm Street uppföljaren och den smått lysande nyinspelningen av The Blob (originalet recenserar jag HÄR). Vi pratar förstås om Chuck Russell. När man ser en Schwarzenegger-film vet man precis vad man har att vänta sig och Eraser är inget undantag. Det är en typisk actionrökare med full fart framåt och mycket pangpang där en flygplansscen och ett zoobesök imponerar mest. För en gångs skull slipper vi någon töntig sidekick som kläcker ur sig idiotiska kommentarer och Schwarzeneggers motspelerska Vanessa Williams är en bra kontrast till vår muskulösa hjälte. Birollerna är också bra där James Caan och James Coburn är mest nämnvärda. Det är fullt ös från början till slut och det blir aldrig tråkigt eller för mycket av det goda. Eraser är inget mästerverk inom genren men är mycket bättre än många andra samtida actionfilmer.

Hard to Kill (1990)

Hard to Kill är Steven Seagal's andra film. Här spelar han Mason Storm, en polis som snubblar över bevis för korruption inom poliskåren och politikervärlden. Hans fru blir mördad och själv hamnar han i koma.

7 år senare vaknar han upp. Med hjälp av en snäll sjuksköterska och kinesiska örter, tränar han upp sin kropp och sitt sinne för att komma i form igen och hämnas på dem som mördade hans fru.

Seagal kan vara mannen med sämst klädstil och fulast frisyr av alla actionstjärnorna från 80 och 90-talet. Detta är standardaction med svajande gitarrer och blippande keyboards som soundtrack. Seagal’s specialitet är att bryta av armar och ben på sina fiender. Det är dock underhållande tidsfördriv om du som jag är svag för actionfilmer från denna tidseran, dessutom är det en av de få tidiga Seagalfilmer jag inte såg som tonåring. Den första filmen jag såg var Out for Justice, då tyckte jag att han var det fräckaste jag sett på film. Nu, snart 20 år senare är han inte så fräck längre.

The Evil That Men Do (1984)

Den pensionerade yrkesmördaren Holland får reda på att hans polare Hidalgo som är journalist blivit torterad till döds av Clement Molloch, även känd under namnet Doktorn. När han dessutom får se inspelade intervjuer med andra som fallit offer för dennes tortyr bestämmer han sig för att axla sitt gamla yrke en sista gång. Med sig tar han journalistens änka och dotter som täckmantel till Guatemala för att sätta stopp för Doktorns terror.

Detta är en tidstypisk Bronson-Rulle regisserad av J. Lee Thompson. Även om de flesta verkar tycka att Bronson’s 80-tals filmer suger ganska rejält måste jag nog få lov att säga att det är detta årtionde jag föredrar mest när det kommer till Charles Bronson.

Thompson’s och Bronson’s samarbete med 10 To Midnight och Murphy’s Law tillhör mina favoriter med skådespelaren.

The Evil That Men Do är precis som 10 To Midnight och Murphy’s Law en ganska våldsam film. Den är härligt sunkig med en som vanligt stenhård Bronson som dessutom kan läsa på läppar.

När en film inleds med att Bronson kastar en kniv följt av en stillbild av honom med hans namn vet man precis vad man har framför sig. Bronson på rutin i en sliskig och actionfylld hämndodyssé. Precis som jag vill se honom.