Pieces (1982)

Någonstans i Boston nittonhundrafyrtiotvå lägger tioåriga Timmy ett pornografiskt pussel och när modern kommer på honom blir hon ursinnig. Det blir även Timmy och hugger brutalt ihjäl henne med en yxa och avslutar våldsdådet med att såga av henne huvudet och gömma sig i garderoben när polisen anländer. Timmy utbrister gråtandes att det var en stor man som gjorde det fasansfulla och polisen placerar pojken hos sin faster då fadern gått bort i kriget. Vi förflyttar oss fyrtio år fram i tiden. En mördare (Timmy såklart!) i svart mundering hackar sönder vackra kvinnliga studenterna på ett universitet med en motorsåg. Kroppsdelarna som saknas på offren varierar men de fyller alla samma funktion – att skapa ett mänskligt pussel.

”The most beautiful thing in the world is smoking pot and fucking on a waterbed, at the same time.”

Det var väldigt länge sedan jag såg Pieces för första och enda gången. Utgåvan jag hade var en asiatisk oklippt vhs-kopia med taskig bild och alla könsorgan bortsuddade. Jag minns att jag gillade filmen skarpt och blev lite paff över hur brutal den var. När det har gått länge sedan man sett en film blir man i regel lite skeptisk men Pieces är precis så underhållande som jag minns den, dessutom är dubbeldvd-utgåvan från Grindhouse Releasing förbaskat bra och fullproppad med bonusmaterial.

”He cut her in two while she was still alive. Do you realize how much that girl must have suffered?”

Pieces har en av de bästa taglines någonsin. Omslaget stoltserar med ”You don’t have to go to Texas for a chainsaw massacre!” följt av “It’s exactly what you think it is!”. Det är väldigt träffande då filmen är precis vad man föreställt sig - en galen mördare springer runt och sågar av unga kvinnors kroppsdelar. Historien är kanske inte den smartaste och alla involverade beter sig mer idiotiskt än den andra. Mördaren glider runt i full mundering bland studenterna utan att någon höjer på ögonbrynen och polisen är dummare än höns. Det smartaste kommissarie Bracken (Christopher George från toppenfilmer som City of the Living Dead och Grizzly)) kläcker ur sig är ”The killer is someone that is either on or near the campus!” och ungefär där ligger intelligensen på dialogen. Det är ju just detta som gör Pieces så otroligt underhållande. Utöver den tramsiga dialogen levererar filmen massvis av snusk, hinkvis med blod och avsågade kroppsdelar och en slutscen som inte är av denna värld. Mordsekvenserna är riktigt bra och ultravåldsamma, de dyker dessutom upp titt som tätt. Om man vill leta efter missar finns här en del, mest märkbart under mordet i den populära vattensängen där kniven böjer sig innan den penetrerar en kvinnas huvud i sann Fulci anda. Dessutom får vi mitt i all galenskap ta del av en helt jävla crazy scen där en kung fu lärare attackerar en stackars tös för att sedan komma med en lam ursäkt och kila vidare.

För regin står den spanska regissören Juan Piquer Simón som även ligger bakom mördarsnigelfilmen Slugs och undervattensskräckisen The Rift. Pieces är en film som levererar allt man kan önska sig av genren och lite till och den är fullt medveten om vad den vill ge åskådaren och försöker inte göra sig smartare än vad den är. Musiken är riktigt bra och kunde i ena stunden vara tagen ur en porrfilm för att i nästa vara riktigt stämningsfull. Pieces är fantastisk och det rasande tempot håller ända fram till det makalösa slutet. Pieces är en av åttiotalets mest underhållande slasherfilmer och den tåls att se flera gånger.

Ants! (1977)

Jag har ett starkt barndomsminne av filmomslaget till Ants. Långt innan jag började titta på skräckfilm fascinerades jag av deras omslag. När jag var runt 10-12 år gammal brukade jag cykla runt och stanna på olika bensinmackar för att kolla in filmerna de hade för uthyrning eller försäljning. En Texaco-mack fångade snabbt mitt intresse när jag hittade en film där myror attackerade en stackars tjej på omslaget. Jag tyckte att den såg hur läbbig ut som helst och mina ögon fick pingisbollstorlek varje gång jag tittade på omslaget. Jag cyklade förbi macken vid flera tillfällen för att titta på den slitna vhs-kassetten. Till min förtjusning var den aldrig uthyrd eller såld, kanske inte så konstigt då den inte direkt passade in bland nyheterna på deras topplista. Efter en tid stängdes dock macken men filmomslaget stannade kvar i mitt huvud. Nu, cirka 20 år senare, när filmen är ännu mer inaktuell passade jag på att hälla upp ett glas vuxendricka och krypa upp i soffan. Det var äntligen dags att få se Ants för första gången.

”Vince, you know what I’m beginning to think?

  What?

  Whatever it is, it’s mad because we disturbed it.”

Runt omkring hotellet Lakewood Manor pågår grävningar och hela faderittan för att göra plats för ett casino. Charmören Anthony Flemming har i avsikt att köpa hotellet men ägarinnan är inte lika med på noterna. Efter lite inställsamma kommentarer verkar det dock som om hon är beredd att diskutera ärendet. Snart inträffar emellertid incidenter som får dem att tänka på andra saker. Två arbetare skadas allvarligt i ett jordras varav den ena avlider. Doktorn har ingen aning om vad som kan ha orsakat arbetarnas kritiska läge för själva jordraset var det inte. Doktorn ber Mike, chefen över grävningarna och dessutom pojkvän till hotellägarinnans dotter, att klura ut vad som kan ha orsakat olyckan. Det visar sig att de råkat ta sönder ett rör som leder in till hotellets kök och dessutom väckt arga och supergiftiga myror till liv. Snart finns myrorna överallt och hotellets gäster och personal är i stor fara.

”Mike, is that really the sky up there and we made it?”

Allt är lugnt om man sitter stilla och andas genom en tapetrulle

Självklart är inte detta det animerade familjeäventyret där Woody Allen, Sylvester Stallone och Sharon Stone ger röster till de flitiga små arbetarna, utan en amerikansk TV-film från det glada 1970-talet. Så värst glatt är det i och för sig inte då myrorna ställer till med problem i och runt omkring ett hotell.

Ants har fått oförtjänt dålig kritik. Jag förstår inte varför folk tittar på denna typ av film om de inte gillar det. Det är ju inte så att de inte vet vad filmen ska handla om. Jag gillade Ants, eller It Happened At Lakewood Manor som är filmens originaltitel. Det är en bra TV-film med skön stämning, från en tid då det spottades ut filmer där djur och insekter slog tillbaka mot människan. Skådespeleriet är stabilt rakt igenom och de flesta av aktörerna var redan innan Ants rutinerade skådespelare inom TV. Brian Dennehy dyker upp i en tidig roll som brandchef och agerar och ser ut precis som han alltid har gjort.

Det är ingen hemlighet att jag älskar denna typ av film och jag hade verkligen inga höga förväntningar när jag tryckte på play. För alla er som förväntar er blodiga dödsfall och omotiverade nakenscener i tidsenlig anda kommer att bli besvikna. Här fokuserar kvinnorna mer på att skyla sig än att få väck myrorna från kroppen. Jag tycker dock att myrattackerna fungerar förvånansvärt bra och rakt igenom är allt snyggt gjort för att vara en TV-film. Många kommer säkert att klaga på filmens sega tempo och att den är alldeles för händelselös. Jag njuter i 100 minuter. Kanske beror det på min längtan efter att få se filmen i alla dessa år, eller är det min odödliga kärlek för filmer där djur blir förbannade och kräver hämnd.