En samling kortare recensioner

Jag har sedan en tid tillbaka på min Facebook-sida börjat lägga upp kortare recensioner eller notiser om filmer jag sett men som jag inte har haft ork eller energi att göra någon större av. Jag tänkte att då och då publicera några av dessa här på bloggen (stavfel och grammatikfel kan uppstå då de är gjorda i all hast) men för er som vill hålla er uppdaterade med små tips eller varningar på aktuella och inaktuella filmer gör det enklast genom att gå in och "gilla" min Facebook-sida. Tack till alla er som läser och kommenterar på mina inlägg, det glädjer mig verkligen!

Mörkt Vatten (2012)
Mäklaren Daniel åker till nästa försäljningsprojekt med sin chefs fru Marie för lite rajtan tajtan, innan huset byter ägare. De blir avbrutna av den polska hantverkaren George som fixar och trixar med småsaker runtomkring huset. Inte helt otippat är George skvatt galen.
"Jag tror att det är dags att jag klär på mig" säger Helena af Sandeberg efter femton minuter efter att hon frikostigt exploaterat sig. Jag har alltid tyckt om henne och här är hon väl helt ok precis som alla andra inblandade (det är inte många) men filmen är väl inte mycket att hurra för. Den är kort men händelselös och inte särskilt trovärdig och upplösningen är urusel. Dessutom agerar alla ologiskt och musiken är irriterande. Helena är filmens enda tillgång. Betyget blir en väldigt, väldigt svag tvåa.

Hitchcock (2012)
När Alfred Hitchcock vill prova på någonting nytt och filmatisera boken Psycho som är löst baserad på den ökända mördaren Ed Gein, vänder alla honom ryggen. Problemen stannar inte i inspelningsstudion utan även på hemmaplan har Hitchcock det tufft.
Jag var skeptisk till en början och jag har aldrig (tro det eller ej) varit någon större beundrare av Anthony Hopkins. Hitchcock har jag dock alltid varit väldigt förtjust i och många av hans filmer tillhör mina absoluta favoriter. Tji fick jag för Hopkins är som klippt och skuren i rollen som Hitchcock. Helen Mirren är också väldigt bra som hans fru och likaså Scarlett Johansson som Leigh. Psycho är en av de viktigaste skräckfilmer som gjorts och även om jag inte vet vad som är fakta och vad som är fiktion spelar inte det någon större roll. Allt är oerhört snyggt och jag fann filmen bättre än vad jag trott, dessutom är inspelningen av duschscenen väldigt bra iscensatt! Hitchcock är småtrevlig underhållning men ingenting i klass med storfilmer som till exempel Psycho. 3.5 / 5

The Watch (2012)
En slumrande småstad invaderas av illasinnade utomjordingar. En grannpatrull bestående av barnsliga vuxna verkar tyvärr vara invånarnas enda räddning. Vulgära fjanterier på låg nivå. Jonah Hill och Vince Vaughn är mer irriterande än vanligt och även fast jag brukar gilla Ben Stiller hjälper det inte. The Watch suger på alla plan! 1 / 5

Dredd (2012)
Jesus, Maria, Josef och Herrejävlar vilken film! Dredd är den bästa actionrulle jag sett på år och dagar. Stenhårda elakingar och lika stenhårda domare. Fullt ös från början till slut och ultravåldet är non-stop. Kan inte bli annat än en klockren fyra. När kommer Dredd 2?!

Savages (2012)
Ben och Chon odlar förstaklassig marijuana men när en mexikansk drogkartelll kidnappar deras gemensamma flickvänn O brakar helvetet löst. Oliver Stones senaste rulle är det bästa han klämt ur sig på länge men det säger inte särskilt mycket. Jag tycker om hans Vietnam trilogi, Wall Street, Natural Born Killers, Salvador samt The Doors (som fått oförtjänt mycket kritik) men jag tycker ända att Stone är något överskattad och lite segdragen i längden. Savages är på sina ställen riktigt våldsam och spännande men det blir lite för mycket av allting till slut och filmen känns en halvtimme eller två för lång. Benicio Del Toro är dock lysande som vanligt, denna gång i underbar frisyr och vacker mustasch! Betyget blir en ljummen trea.

Carnivàle: Season 1 (2003)
HBO-serien som blev nedlagd efter bara två säsonger på grund av dåliga tittarsiffror och dyra inspelningskostnader är en stundtals riktigt bra kvalitetsserie! Under depressionsåren i Amerika får vi följa ett kringresande cirkussällskap, mycket likt det i Brownings fantastiska Freaks. Det är en annorlunda tagning på det klassiska temat kampen mellan godhet och ondska och efter en något långsam start blir det förbannat bra. Det var länge sedan jag kände så starka Twin Peaks-vibbar i en serie senast (och då menar jag inte bara för att Michael J. Anderson har en av de "största" rollerna) och det ska bli ett sant nöje att få ta del av seriens andra och sorgligt nog sista säsong. En stark fyra av fem möjliga.

Carnivàle: Season 2 (2005)
Det är uppenbart att seriens skapare Daniel Knauf inte fick avsluta sin vision av kampen mellan ont och gott på det sättet som det var menat. Trots detta "slutar" serien på ett (med tanke på omständigheterna) tillfredsställande vis. Ben Hawkins resa i hopp om att hitta sin försvunna far leder honom allt närmre den ondskefulle pastorn Brother Justin. Livet på karnevalen hamnar lite mer i skymundan i denna andra säsong, utan att för den delen förlora fokus. De små sidospåren är intressanta och spännande där t.ex. mötet med maskmakaren, rövargänget eller incidenten med tjära och fjädrar tillhör höjdpunkterna. Men jag kan inte annat än att undra vad som skulle hända sen. Betyget blir såklart en väldigt stark fyra. Carnivàle är en serie jag kommer att se fler gånger i framtiden.

Red Lights (2012)
Sigourney Weaver och Cillian Murphy avslöjar paranormala bluffar. Deras tro testas när ett medium (Robert De Niro) dyker upp efter flera års frånvaro. Bra skådisar kan inte rädda denna soppa som trots ett bra upplägg fallerar på flera plan. 2 / 5

Amour (2012)
Hanekes senaste film har vunnit priser runt om i världen och med all rätt. Det är en stark film om kärlek mellan det äldre paret Georges och Anne. När Anne får en stroke tar Georges hand om henne i deras hem. Deras kärlek testas en sista gång i deras slutskeden av livet. Amour är en långsam film utan några som helst spänningsmoment men det är en vacker och vemodig film där kärlek skildras på ett sätt som inte tillhör vanligheten. Trintignant och Riva är båda otroligt bra i rollerna som det gamla paret och Haneke visar som vanligt sin fingertoppskänsla. En film att beundra, om än en långsam sådan. 4 / 5

Eyes of a Stranger (1981)

I Miami härjar en hänsynslös våldtäktsman och seriemördare. Kvinnor får obscena samtal som slutar med att de aldrig svarar i telefonen igen.
Jane är en reporter som bor tillsammans med sin syster Tracy (första riktiga filmroll för Jennifer Jason Leigh) som varken kan höra, tala eller se efter ett brutalt övergrepp som liten.
En kväll ser Jane en mystisk man i garaget byta sin skitiga skjorta. Då blir hon övertygad om att det är samma man som sprider skräck i staden.

Eyes of a Stranger är en ganska brutal historia i sann Hitchcock anda. Regissören Ken Wiederhorn regisserar här sin andra skräckfilm (hans första, Shockwaves, sitter skådisarna och tittar på i filmen). Han gör ett bra jobb med den annars tunna historien tack vare snyggt utförda scener och fina effekter signerade Tom Savini.
Det är inte en toppenfilm, men det är mycket bättre än det mesta som görs inom genren idag. Jag kan heller inte sticka under stolen med att jag tittar på allt jag kan komma över av regissörer som plagierar Hitchcock. Gillar ni detta, se då Brian de Palma’s fantastiska Body Double. Det är en Hitchcock klon som heter duga!

Hittar ingen trailer men HÄR kan ni köpa den tillsammans med bla John Carpenter's bortglömda tagning på Hitchcock, Someone's Watching Me.

Nothing Underneath (1985)

En italiensk giallo med övernaturliga inslag som dessutom är från mitten av 80-talet, ser på pappret inte ut som någon större hit. Men det var den.
För att vara från Italien är den dessutom förvånansvärt välskriven, snyggt filmad och spännande.
Historien följer Bob som hela vägen från USA får en vision om hur hans tvillingsyster blir mördad i Milano, Italien. När han åker dit för att se om hon är ok, är hon dock försvunnen. Han tar kontakt med en polis, (spelad av Donald Pleasence), som tror att han är helt ute och seglar. När modeller blir mördade en efter en förstår han att det kanske ligger något i det Bob försöker förklara.
Det är en ganska blodfattig giallo. I övrigt har den det mesta som kännetecknar den döende genren. Nakna kroppar, skruvade karaktärer, ologiska vändningar och svarta handskar.
Filmen i sig kändes mer som en hybrid mellan Hitchcock och De Palma än en renodlad italiensk giallo, kanske var det för att Pino Donaggio stod för musiken. Han skrev ju också musiken till De Palma’s fantastiska Dressed to Kill.
Jag blev positivt överraskad. Att den dessutom kostade 25 kronor på discshop (under namnet Modellmorden), gjorde inte saken sämre.

Länk till Imdb

M. Night Shyamalan

M. Night Shyamalan kan vara en av de mest begåvade regissörerna i sin ålder Hollywood har just nu. Ändå så är det konstigt att varenda film han har gjort så bygger han upp en fantastisk och obehaglig stämning ända fram till slutet av varje film där vi, publiken lämnas med stor otillfredsställelse, antiklimax. Många har jämfört honom med en ny Hitchcock och jag håller med till viss del. Det finns få regissörer kvar idag som fortfarande kan bygga upp den där speciella stämningen som Hitchcock var så fenomenal på att göra. Vi har Roman Polanski, Brian de Palma och Dario Argento, fast det är egentligen bara Polanski som fortfarande håller mitt intresse uppe. Hans filmer från 1990-talet är faktiskt mina personliga favoriter.
Tillbaka till Shyamalan. Igår kväll så såg jag om hans The Village. Jag fick ett plötsligt sug att se om den då bilder, färger, scener och känslor plötsligt dök upp i mitt huvud. Hela upplägget är lika enkelt som fenomenalt. En grupp människor lever avskilt från den verkliga världen efter att de tröttnat på allt meningslöst våld som omringade dem i deras tidigare del av livet. Deras lilla samhälle är omringat av ett enormt skogsområde och det är inte tillåtet att gå förbi en viss gräns, då blir "de som inte nämns vid namn" tvugna att ingripa. So far so good men sen liksom händer ingenting väsentligt och den obehagliga stämning som byggts upp under en dryg timme bara försvinner. Detta är samma sak som med hans andra filmer: Unbreakable, Signs och The Happening. Hans Lady in the Water var ett riktigt bottennapp som kan glömmas direkt och The Sixth Sense har jag alltid tyckt varit väldigt bra men något överskattad. Synd. Men The Village och The Happening har jag iallafall gjort om något i mitt huvud nu och de blev precis så som jag ville ha dem...