Race with the Devil (1975)

Race with the Devil är en ockult roadmovie från det fantastiska 70-talet som jag helt missat. Det är lite otippat då jag älskar filmer i stil med The Hitcher, Duel, The Hills Have Eyes etc. Det grämer jag mig dock inte över eftersom det inte är varje dag jag tittar på en favoritfilm för första gången. En favoritfilm kanske är att ta i men skulle film sett ut på detta viset idag så skulle jag vara nöjd.

Bästa polarna Roger och Frank åker på husbilssemester tillsammans med sina fruar Alice (Loretta Swit från M*A*S*H) och Kelly. Deras plan är att åka motorcross i Texas och skidor i Colorado. Detta går inte helt enligt planen efter att de av misstag råkat bevittna en satanisk ritual (supersnyggt utförd) med ett människooffer som höjdpunkt.

De rapporterar händelsen till den lokala polisen som totaldissar dem. Efter det går allt åt pipan. Alla de stöter på beter sig mysko och när deras hund blir slaktad och husbilen fylld med skallerormar börjar terrorn på allvar.

Jag gillar Race with the Devil skarpt. Den löper på smidigt och stannar aldrig upp och försöker ta sig själv på för stort allvar. Peter Fonda ser allmänt förvirrad ut och det ödsliga landskapet är vackert. En djävulskt bra film helt enkelt.

Eyes of a Stranger (1981)

I Miami härjar en hänsynslös våldtäktsman och seriemördare. Kvinnor får obscena samtal som slutar med att de aldrig svarar i telefonen igen.
Jane är en reporter som bor tillsammans med sin syster Tracy (första riktiga filmroll för Jennifer Jason Leigh) som varken kan höra, tala eller se efter ett brutalt övergrepp som liten.
En kväll ser Jane en mystisk man i garaget byta sin skitiga skjorta. Då blir hon övertygad om att det är samma man som sprider skräck i staden.

Eyes of a Stranger är en ganska brutal historia i sann Hitchcock anda. Regissören Ken Wiederhorn regisserar här sin andra skräckfilm (hans första, Shockwaves, sitter skådisarna och tittar på i filmen). Han gör ett bra jobb med den annars tunna historien tack vare snyggt utförda scener och fina effekter signerade Tom Savini.
Det är inte en toppenfilm, men det är mycket bättre än det mesta som görs inom genren idag. Jag kan heller inte sticka under stolen med att jag tittar på allt jag kan komma över av regissörer som plagierar Hitchcock. Gillar ni detta, se då Brian de Palma’s fantastiska Body Double. Det är en Hitchcock klon som heter duga!

Hittar ingen trailer men HÄR kan ni köpa den tillsammans med bla John Carpenter's bortglömda tagning på Hitchcock, Someone's Watching Me.

Dans ton Sommeil (2010)

Ibland händer det. Man snubblar över en film som överraskar och är allt det där som de flesta av dagens filmer inte är.
Denna gång var det den franska filmen, Dans ton Sommeil, även känd under den engelska titeln In Their Sleep.
Man sitter som på nålar filmen igenom och kan vara glad om det finns några naglar kvar på fingrarna när eftertexterna börjar rulla.

Fransk film har bidragit med de bästa thrillers och skräckfilmerna de senaste åren. Haute Tension, À l'intérieur, Ils, Frontière(s),  Ne le dis à Personne och Martyrs är alla mindre mästerverk. Nu har de fått en ny familjemedlem med Dans ton Sommeil.

Jag vill inte avslöja för mycket av filmens handling.
På väg hem från jobbet kör en kvinna på en ung man. Han är vettskrämd och hävdar att någon är efter honom. Kvinnan tar med honom hem för att lägga om hans sår. De är snart inte ensamma och ingenting är som det verkar vara.

Jag kan inte nog rekommendera Dans ton Sommeil. Den kvalar lätt in på min topp 10 av filmer 2010!
Vive La France!

Månguden (1988)

Månguden är en typisk svensk 80-tals deckare, fast ändå inte.
Det är en tv-film som bara visades två eller tre gånger när den kom 1988. Efter det har den varken släppts eller visats igen. Förens nu...
Månguden är en film som de flesta svenskar, födda 1970-80 har någon form av minne ifrån. Det är inte mycket de kommer ihåg från den, förutom att den var jävligt otäck. Nu, över 20 år senare så släpps den äntligen på DVD.
Är den fortfarande lika otäck då? Klart den inte är. Men, om man bortser från en seg inledning är den faktiskt helt ok, bättre än jag hade förväntat mig.
Johan Vinge är en polis som lever i skuggan av sin far. I hans fars ögon är han en oduglig polis som inte är bra på något. Nu bor Johans far i ett syretält på sjukhuset, okapabel till att arbeta längre. Så tillsammans med hans fars kollega, Erland Salander, försöker Johan att få fast Sveriges första seriemördare, månguden. En mördare som med hjälp av en stor machete dödar campande familjer i utkanten av Stockholm vid fullmåne.
Månguden är en blandning av mycket. Svensk deckare med typisk saxofon musik, slasherfilm med maskerad mördare och den har t o m influenser från italiensk giallo film.
Mordsekvenserna är mycket snygga och filmerna från ”expedition månguden” är stämningsfulla. Heinz Hopf som spelar ännu en sliskig karaktär är ytterligare ett plus.
DVD omslaget är dock ingen hitt. En trasig DV-Kamera filmar en mördare med två macheter. Två fel utav två möjliga.
Många idag etablerade skådisar skymtar förbi. Thomas Hanzon, Björn Gedda och Richard Wolff, här sjunger han dock inte om någon pojke på månen.

Köp den här