Visar inlägg med etikett Night Train Murders. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Night Train Murders. Visa alla inlägg

onsdag 20 juli 2011

La Ragazza Del Vagone Letto aka Terror Express (1979)



Tre slibbiga figurer med dålig humor hoppar på ett nattåg och börjar terrorisera passagerarna. Ombord finns en rad bisarra karaktärer. En prostituerad, ett äldre par, en rik snuskhummer, en polis med en fängslad brottsling, en man och hustru med dotter vilken fadern inte har ett så hälsosamt intresse av och sist men inte minst otrogna Anna (den alltid lika lättklädda Zora Kerova från bland annat Cannibal Ferox) och hennes mesiga man.
Efter att de tre fjantarna sprungit runt och stört sig med de flesta passagerarna, slår de ner polisen ombord, tar hans pistol och håller en av tågets vagnar som gisslan. Nattåget förvandlas till Terror Express.

La Ragazza del Vagone Letto eller Terror Express som den är mest känd som är skriven av ingen mindre än George Eastman. Han säger i extramaterialet på Camera Obscura’s släpp av dvdn att han inte är särskilt nöjd med filmens manus då det mest var ett hafsverk för att få utnyttja studions tågvagn innan den skulle fraktas bort från filmstudion. Detta märks då historien i sig inte är särskilt nyskapande men det är inte vad jag är ute efter heller, då skulle jag inte titta på denna typ av film.
De tre rötäggen beter sig jävligt barnsligt åt filmen igenom och Terror Express går mest ut på att de har sex med den större delen av kvinnorna på tåget. Mest nämnvärd är den stående sexscenen med Zora Kerova som slutar i en konstig gruppvåldtäckt, samt tärningsspelet som går ut på att vinnaren får ligga med pedofilpappans dotter. Terror Express fungerar hyfsat bra tack vare utnyttjandet av de trånga utrymmena och de osannolika karaktärerna. Det är en blodfattig och varken otäck eller chockerande historia, utan en småkul variant av Aldo Lado’s Night Train Murders (recension HÄR). Det var 80 välspenderade minuter.


onsdag 11 maj 2011

Night Train Murders (1975)


Night Train Murders är en italiensk ripp off på Wes Cravens Last House on the Left, som i sin tur är en ripp off på Ingmar Bergmans Jungfrukällan. Det spelar ingen roll, så länge det är ett bra koncept kan det vara värt att göra om och om igen.

Två ligister lever rövare någonstans i München. De rånar en jultomte och sliter sönder en gammal tants pälsjacka innan de hoppar på ett nattåg till Verona. Där träffar de på en överkåt, sadistisk kvinnlig resenär. Den ena av ligisterna spenderar tiden med att ha sex med henne medan den andra mest skjuter heroin.
Samtidigt sitter två unga flickor på samma tåg på väg till Verona för att fira jul med familjen. Allt är frid och fröjd tills deras vägar möts, på ett tåg där den enda vägen ut är genom fönstret.

Jag har inte sett Night Train Murders på säkert 10 år, men det är en av de där filmerna som fastnade hos mig. När sluttexterna började rulla satt jag kvar i soffan med en klump i halsen. Situationerna de unga flickorna sätts i är verkligen helvetet på jorden. Allt som kan gå fel, går fel.

Nu 10 år senare har filmen inte riktigt samma effekt på mig. Kanske beror det på att vissa av scenerna fortfarande var relativt färska i huvudet på mig. Kanske beror det på att ribban höjts rejält när det kommer till film de senaste 10 åren.
Filmen är dock fortfarande mycket bra och det är en av de bästa Last House on the Left klonerna från 70-talet.
Ennio Morricone’s musik är mycket effektiv och en av hans bästa. Han använder sig av samma grundprincip som ”Man With the Harmonica” från lysande Once Upon A Time in the West.
Vad som inte är särskilt effektivt är titelsången, A Flower’s All You Need av smörsångaren Demis Roussos, den suger rakt av. Filmens regissör, Aldo Lado säger dock i extramaterialet att Morricone rekommenderade Rousso och att han var populär på den tiden, så ”why not”?

Den fantastiskt kassa titelsången

Death Weekend (1976)


 William Fruets film från 1976 är en av de bästa inom terror film genren. Jag har letat efter den i många år. Den finns fortfarande inte utgiven på DVD så jag fick nöja mig med en VHS kopia med spansk text.
Ända sedan jag såg Wes Cravens The Last House on the Left, är terror filmen en genre som jag sett det mesta av. Historien är alltid i grund och botten den samma. Några slödder våldför sig, dödar och terroriserar två eller flera individer. I slutändan får de betala med samma mynt.
Death Weekend gjordes efter t ex The Last House on the Left, Straw Dogs och Night Train Murders men den är minst lika bra, om inte bättre. Den är inte lika brutal som de brukar vara men den är däremot spännande och håller intresset uppe från början till slut.
Vad som gör genren så unik är att den visar människans mörkaste sidor och påminner tittaren om att detta faktiskt kan hända vem som helst, när som helst.
Genren var lika aktuell på 70-talet som den är nu på 2000-talet, med filmer som Eden Lake, Ils och remaken av The Last House on the Left.
Får ni tag i Death Weekend, köp den!