lördag 9 mars 2013

Blood Tracks (1985)



En kvinna mördar sin alkoholiserade make och rymmer med barnen. De håller sig gömda långt ute i ödemarkerna och innan vi vet ordet av har det gått fyrtio år och nittonhundraåttiotalet har gjort entré. Den omåttligt populära rockgruppen Solid Gold åker ut på vischan för att spela in en musikvideo till deras kommande hittsingel Blood Tracks uppe på ett snöbetäckt berg. Deras fruktansvärda musik utlöser en rad laviner men det är inte deras största problem. I en övergiven fabrik gömmer sig en familj vildar som inte tycker om oinbjudna besökare.

”For the next forty years the family hid out in the middle of nowhere. Now, intruders are on their way.”

I början av nittonhundraåttiotalet var Easy Action ett av de hetaste namnen i Sverige. Pudelrockarna prydde populärtidningar som OKEJ och nittonhundraåttiofem var det dags för dem att medverka i Mats Helge Olssons slasherfilm Blood Tracks, under det påhittade bandnamnet Solid Gold. Det har länge varit stört omöjligt att få tag i detta stycke svensk finkultur i oklippt format men nu har Studio S lyckats sätta ihop en fullspäckad dvd-utgåva, helt utan några övergrepp av censurens vassa sax. De första tusen köparna av filmen får dessutom en bonus cd med en nyinspelad version av Easy Actions trudelutt We Go Rocking. Ni hör ju själva att detta är en film ni behöver kila ner till videobutiken och inhandla!

Mats Helge Olsson inledde sin karriär med att spela in Sveriges svar på de italienska spaghettiwestern-filmerna – lingonwestern. Efter det inledde han ett samarbete med Per Oscarsson som till slut gick helt åt pipsvängen med storsatsningen Sverige åt Svenskarna som slutade med konkurs och skulder hos skatteverket. Under åttiotalet började Mats Helge att producera och regissera lågbudgetfilmer inspelade i Sverige men som skulle utspela sig i andra delar av världen. Hans filmer har idag en hängiven beundrarskara och skapelser som Ninja Mission eller filmen i fråga, Blood Tracks, har sedan länge hamnat i kultfilmsfacket.

”I’m gonna freeze my tits off!”

En svensk slasherfilm där alla talar engelska tillhör inte vanligheterna men nu är ju inte Mats Helge Olsson (som här tagit pseudonymen Mike Jackson) en vanlig regissör heller. Blood Tracks ska utspela sig någonstans i Amerika men är inspelad i det snöiga Jämtland. Det är en standard slasherfilm som är påtagligt inspirerad av The Hills Have Eyes. I vanlig ordning har folk sex för att sedan bli brutalt mördade på så uppfinningsrika sätt som möjligt. Skådespeleriet är ingen höjdare och medlemmarna i Easy Action är lika kassa som deras musik. Urlöjlig dialog är någonting som jag är väldigt svag för och här finns det ena fina exemplet efter det andra. Redan tidigt in i filmen frågar en karaktär till en annan: ”Laviner? Kan inte det bli farligt?” och får till svar: ”Jo, de kan sabba din frisyr” och sedan följer en dialog i samma stil under nästan nittio minuter. Apropå frisyrer är kläder och hår bland det fulaste jag sett i en film på väldigt länge, det finns tillräckligt med hårspray i Blood Tracks för att kunna förgöra ozonlagret för all framtid. Blood Tracks är inte en särskilt bra film men det finns mängder av sämre exempel än detta och filmen var faktiskt inte alls lika dålig som jag trodde att den skulle vara. Vi får frikostig exponering av nakna kvinnokroppar i töntiga situationer och en hög bodycount där vissa av morden är ganska snygga, människoklyvningen som för tankarna till Ruggero Deodatos Cut and Run (inte alls lika explicit förstås) är kanske den som sticker ut mest. De kannibaliserade (är det ett ord?) vildarna ser ut som de som levde i tunnelbanan i Raw Meat och jag ser hellre Blood Tracks en gång till än att tvingas sega mig igenom det överhypade sömnpillret. Musiken är stundtals riktigt stämningslyftande, inte Easy Action utan det Carpenter/Goblin-osande syntljudslandskapet. Blood Track är inget märkvärdigt men det är ett helt okej tidsfördriv som jag förmodligen kommer att se flera gånger i framtiden under passande situationer såsom förfester, under bakfyllan eller när jag bara behöver muntras upp. 


2 kommentarer:

  1. Såg den nyligen. Hade nog för höga förväntningar o såg den lite hackigt o inte i ett svep men jag tyckte den va rätt seg. Vissa mord va ju lite halvkul som du skriver men jag tyckte mest det va massa spring mellan/i fabriken o stugan. Störde mig på alla karaktärer så jag fick aldrig den där känslan att man hejar på varken mördare eller offer. Får kanske se om den med lägre förväntningar nån dag

    SvaraRadera
  2. Blood Tracks är ju långt från ett mästerverk och sållar sig inte bland guldkornen i genren men jag fann den aldrig seg utan tyckte det hände en hel del. Synd bara att dödsscenerna inte var mer brutala, det skulle ha höjt betyget en hel del men alla idiotiska situationer kompenserar ganska mycket. Jag hade väldigt låga förväntningar när jag såg den så i det stora hela får jag lov att säga att jag är ganska nöjd.

    SvaraRadera