söndag 23 oktober 2011

Primal (2010)



För 12 000 år sedan satt en kille och kladdade på en grottvägg. Han blev slaktat av någonting människoliknande med sylvassa tänder. BAM! Vi blir förflyttade till nutid. Sex vänner åker i en bil någonstans i Australiens ödemarker. De är på väg till samma ställe för att utforska grottmålningarna som killen 12 000 år tidigare skapade. Tydligen är det 120 år sedan någon såg dem sist och för de gick det inget vidare. Vännerna slår läger i närheten av målningarna och spelar gitarr vid lägerelden, knullar, svär och dricker öl. När en av tjejerna, Mel, bestämmer sig för att nakenbada blir hon täckt av blodiglar. Det visar sig att något i vattnet gör henne väldigt sjuk. Under natten får hon hög feber och hennes tänder trillar ut. Efter ett misslyckat försök att ta henne därifrån till ett sjukhus blir hon allt sämre. Mel blir skogstokig och hennes sprillans nya rakbladsvassa tänder använder hon flitigt på de andra i sällskapet. En mardröm långt ute i ingenstans har tagit sin början.

Detta är ett koncept som alltid har tilltalat mig och det krävs inte mycket till övertygelse för att få mig att se så många som möjligt av dessa filmer. Det enda undantaget skulle i så fall vara om de kommer från produktionsbolaget The Asylum. Deras filmer har gjort mig besviken och irriterad flera gånger för mycket.
Några ungdomar ute i vildmarken som festar och har det kul och plötsligt kommer ett monster eller en psykopatisk mördare och tar deras liv, en efter en. Det är historier som får mig att fastna på kroken. I Primal får vi dessutom lite mystik inslängt. Score, säger jag då det är riktigt underhållande, till en början i alla fall. Filmen tappar ganska snabbt fart och den sköna stämningen som fanns i filmens första 30 minuter är som bortblåst. Vad som följer är det gamla vanliga springaskrikasplash och det har jag ingenting emot så länge det är gjort med finess. Här får det mig istället att fingra på min telefon och det är inget gott tecken. Primal är ett helt okej tidsfördriv, inget mer. Filmens sista 10 minuter är dock riktigt roande och ”befruktningsscenen” är hur cool som helst, även om regissören kanske sett The Evil Dead några gånger för mycket.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar