Scott ska gifta sig och hans polare Carter, Mike och Justin tar med honom på svensexa i Las Vegas. De dricker lite drinkar och spelar black jack och har det ganska så trist tills två eskorttjejer bjuder med dom till ett party utanför Las Vegas stoj och stim. Kvällen blir fylld av strippor och sprit men den blir inte särskilt långvarig då Scott blir alldeles för full (drogad) och däckar utanför klubben. Han vaknar upp på hotellrummet tillsammans med Justin och Carter men Mike är borta. De tar för givet att han blivit för full och sover ruset av sig någonstans men när timmarna går och han inte dyker upp börjar de bli oroliga. De letar upp en av tjejerna från gårdagen och det visar sig att hennes kompis inte heller kommit hem. De beger sig tillsammans för att leta efter deras vänner när de får ett sms från Mike som ber dem att hämta honom. När de anländer till adressen (som är ett hostel såklart) blir de nedslagna och förlorar medvetandet. De vaknar upp inlåsta i burar och en efter en blir de ivägsläpade för att agera underhållning för medlemmarna i Elite Hunting Club. Tortyren kan ännu en gång börja.
”When it comes to pussy, I have no friends.”
Det råder delade meningar kring Hostel-filmerna. Jag tyckte att den första delen var lysande och som höjde det grafiska våldet för de ”vanliga” skräckfilmstittarna. Även om den andra delen inte nådde samma höjder så gillade jag den skarpt. Detta var flera år sedan och efter det har tortyrporrsgenren blivit en tråkig och urvattnad genre. Regissören till Hostel: Part III är inte längre Eli Roth utan Scott Spiegel. Han har inte gjort allt för många filmer utan brukar spotta ur sig en film varje årtionde ungefär. Hans kännetecken är fyndiga kameravinklar, något som höjde hans våldsamma debut Intruder. De finns även här och redan efter några minuter väljer han att filma en karaktär genom ett strykjärn, efter det blir det tyvärr inte fler originella filmvinklar och Spiegel kunde ha varit vilken regissör som helst. I Hostel: Part III har man valt att byta ut de grådaskiga och deprimerande omgivningarna i öststaterna till det glamorösa Las Vegas, staden som aldrig sover. Synd bara att det inte alls fungerar. Dessutom har filmmakarna valt en ny inriktning när det kommer till tortyren av de ovetandes stackars offren. Medlemmarna i Elite Hunting Club satsar nu pengar på hur offren ska dö. Vilka verktyg som ska brukas och vilka ursäkter offren ska använda för att undkomma sitt öde osv. Detta fungerar heller inte alls och känns som en helt onödig uppgradering. De första två Hostel-filmerna var stundtals otäcka och för sin tid till och med chockerande men nu känns det inte likadant, särskilt inte när nivån för detaljerade våldscener har höjts rejält de senaste åren. Hostel: Part III känns förvånansvärt tam och dödscenerna är ointressanta och oinspirerade, dessutom är filmen i helhet väldigt seg. Filmen fick mig att bli sugen på att se om de två föregångarna istället för det här är någonting jag aldrig kommer att ödsla tid på igen. Hostel: Part III är helt meningslös och när man tror att det inte kan bli värre så kommer det skrattretande slutet. Hostel: Part III är som ett avsnitt ur Bolibompa i jämförelse med de två första delarna och en uppföljare som aldrig borde ha gjorts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar