Will säger upp sig från sitt jobb för att spendera mer tid tillsammans med sin fru och deras två döttrar. De flyttar in i deras drömhus utanför staden och Will börjar skriva på sin första roman. Det dröjer inte länge innan mystiska saker börjar hända. Flickorna ser en man iaktta dem utanför huset och när Will tittar efter är han borta men det är inte fotspåren i snön. En natt hör de konstiga ljud ifrån källaren. De finner ett gäng ungdomar i gothkläder som verkar helt ovetande om att någon bor i huset. De berättar att familjen som bodde där fem år tidigare blev mördade, alla utom fadern Peter Ward som blev satt på mentalsjukhus. Vad som skulle ha blivit deras drömhus utvecklas istället till en mardröm.
Känns historien igen? Ja, klart att den gör. Har det gjorts bättre tidigare? Ja, klart att det har. Dream House är inte helt värdelös men den är varken skrämmande eller spännande och den är precis så förutsägbar som man önskar att den inte skulle vara. Halvvägs in i filmen då den första ”stora överraskning” kommer tänkte jag bara, jaha de kör den gamla klassikern igen, vad synd. Filmens andra ”stora överraskning” kan heller inte rädda Dream House, trots att både Daniel Craig och Rachel Weisz gör bra ifrån sig som det nyinflyttade paret. Det är svårt att tänka sig att filmens regissör, Jim Sheridan, tidigare har gjort storverken My Left Foot, In the Name of the Father och The Boxer tillsammans med Daniel Day-Lewis. Se Dream House som en mellanfilm för alla inblandade så slipper du bli besviken på denna ganska så mediokra skapelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar