Julie plågas av mardrömmar efter händelserna som utspelade sig ett år tidigare i kuststaden Croaker då hennes vänner Helen och Barry fick sätta livet till. Förhållandet med Ray Bronson (så får man inte heta om inte förnamnet är Charles) är inte särskilt bra och hon blir uppvaktad av klasskamraten Will. Julie har lämnat sin hemstad bakom sig och läser på universitet där hon delar en lägenhet med sin nyfunna vän Karla. En radiopratare ringer upp och frågar om de vill vinna en magisk resa, det enda de behöver göra är att svara rätt på frågan vad Brasiliens huvudstad heter. De svarar Rio de Janeiro och BAM! de vinner en resa för fyra till Tower Bay Island på Bahamas. När Julie ringer och berättar den glada nyheten för Ray spelar han svårflirtad och ger ett ljummet kanske till svar. Ray ångrar sig kvickt och inser vilken fjant han är och bestämmer sig för att överraska henne. Han sätter sig i bilen tillsammans med sin polare Dave (favoriten John Hawkes) för att följa med på en välbehövd semester. De kommer inte långt innan de blir tvungna att stanna då en kropp ligger livlös på körbanan. Det visar sig vara en skyltdocka och Dave mördas av en man i oljeställ och Ray hamnar på sjukhus. Detta är Julie ovetandes om och Karla bjuder med Will och sin pojkvän Tyrell istället. När sällskapet anländer till paradisön är de andra gästerna på väg att avsluta sina semestrar då stormsäsongen, deras version av vinter, precis ska börja och vännerna är fast på ön. Som om det inte vore illa nog verkar det som om den galna fiskaren Ben Willis är tillbaka och han har fortfarande inte glömt vad de gjorde förra sommaren.
Det dröjde inte länge innan en uppföljare kom till den populära I Know What You Did Last Summer (recension HÄR). Redan året efter gick I Still Know What You Did Last Summer upp på biograferna och konstigt nog var det där jag såg den första gången. Det kanske i och för sig inte är så konstigt då jag bodde i en liten stad som endast visade ett urval av de filmer som hade premiär och så fort en skräckfilm, bra eller dålig, gick upp på biografen kände jag mig tvungen att se filmen på den vita duken. Denna gång är det en ny regissör och en ny manusförfattare och man kan undra vad de tänkte på när de spelade in filmen. I Still Know What You Did Last Summer, hur kan man ens komma på att döpa filmen till det? I Still Know eller I Know What You Did Two Summers Ago vore en mer passande titel då det gått två år sedan ungdomarna körde på den stackars saten och försökte komma undan med det. Det är inte den enda logiska luckan i filmen och jag orkar inte ens gå in på de andra. I Still Know What You Did Last Summer är precis som föregångaren, fylld med billiga skrämseltekniker och det är inte särskilt svårt att klura ut vad som ska hända härnäst. Jennifer Love Hewitt gör samma pinsamma ”Come and get me, I’m right here” samtidigt som hon snurrar runt och flaxar med armarna. Det kändes inte särskilt trovärdigt i ettan och det gör det inte här heller. Jack Black (som jag vanligtvis gillar) dyker upp i en liten okrediterad roll som en påfrestande rastaman-wannabe med smak för gräs och det känns enbart som en lättnad när han försvinner ur bilden. I Still Know What You Did Last Summer är långt ifrån en bra film och slutet suger rejält men tack vare bra biroller, framförallt Jeffrey Combs som den vresiga hotellägaren, de blodigare och fler till antalet mord gör uppföljaren några snäpp bättre än föregångaren men det säger inte särskilt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar