Linkeroever aka Left Bank (2008)

22-åriga Marie är en duktig löpare som tränar inför de europeiska mästerskapen. En dag när hon testar ett par nya löparskor säckar hon ihop. Hennes doktor säger att hon måste vila i minst en månad då hennes blodvärden är allt annat än bra, annars är risken stor att Marie inte kommer att kunna bli gravid i framtiden. Problemet är bara att mästerskapen är om tre veckor och då löpning är det viktigaste i hennes liv förändras allt radikalt. Hon träffar bilförsäljaren och bågskytten Bobby och inleder ett förhållande. Marie flyttar in i Bobbys lägenhet som ligger i ett mindre charmigt område i utkanten av staden och det dröjer inte länge innan hon blir uttråkad. Hella, kvinnan som bodde i lägenheten innan Bobby, försvann spårlöst åtta månader tidigare och Marie börjar nysta i kvinnans försvinnande och Hellas besatthet av ett svart hål som påstås finnas i hyreshusets källare.

Belgisk film är inget jag tittar på varje dag, jag vet inte ens om jag sett en Belgisk film tidigare. Linkeroever eller Left Bank som är den internationella titeln är en uppmärksammad Belgisk film som jag hållit ögonen på en längre tid. Filmen känns mycket som en tidig Roman Polanski skapelse och då och då drar det åt David Lynch hållet. Ibland känns det som en exploitationfilm, förklädd i kvalitetsfilmskläder. Problemet är bara att Linkeroever inte alls är av samma kaliber som varken Polanski eller Lynch. Det är en märklig film som bitvis är intressant men som tyvärr är på tok för långsam. Filmen tar god tid på sig att berätta sin historia och oftast händer ingenting. Jag väntade hela tiden på att någonting skulle ske men det gjorde det inte. När filmen varat i en timme och tjugo minuter börjar det äntligen hända lite saker men då är det redan för sent och dessutom inte särskilt händelserikt. Jag tycker inte illa om filmen och den är definitivt inte dålig, bara substanslös. Det blir mest ett jaha, var detta allt? Man kan tolka filmen på flera olika sätt men hur jag än vänder och vrider på det tycker jag inget av alternativen är särskilt tillfredställande. Eller så är det jag som är för pantad i huvudet för att fatta vad som egentligen föregick.