The Shining (1997)

Högt uppe i bergen i Colorado ligger Overlook Hotel, ett hotell med ett plågat förflutet. Sedan 1900-talets början har det vid ett flertal tillfällen stängts och bytt ägare på grund av konkurs och dålig publicitet. En nykter alkoholist vid namn Jack Torrance får i uppdrag att agera fastighetsskötare under det stängda vinterhalvåret och flyttar dit tillsammans med sin fru Wendy och deras sjuåriga son Danny. Tanken är att familjen ska börja om på ny kula efter en rad otrevliga incidenter och att Jack ska kunna skriva färdigt sin pjäs och blåsa nytt liv i sina författardrömmar. De upptäcker snart att hotellet inte är bra för någon i familjen och allra minst för Jack som blir alltmer inåtvänd och aggressiv. Overlook Hotel bär på mörka hemligheter och oförklarliga saker inträffar allt oftare. Danny som har förmågan att se in i en möjlig framtid ser ett fruktansvärt mardrömsscenario utspela sig där ordet tedrom uppenbarar sig vid flera tillfällen. Fadern avfärdar det som nonsens och börjar fascinera sig mer och mer för hotellets mörka förflutna medan snön lägger sig allt tjockare utomhus. Jack uppträder mer hotfullt för varje dag som går och Wendy och Danny är övertygade om att de måste bege sig därifrån så fort som möjligt om de någonsin ska kunna lämna det jättelika hotellet med sina liv i behåll.

“Are you going to hurt me daddy? Like before.”

The Shining, eller Varsel som den är mer känd som här hemma i Sverige, är Stephen Kings tredje publicerade roman och blev hans stora genombrott som författare. 1980 regisserade Stanley Kubrick sin version av filmen och idag anses den som en av de bästa skräckfilmer som gjorts. Stephen King tyckte dock inte likadant och bestämde sig, 17 år senare, för att göra sin egen version. Denna gång i form av en miniserie på tre avsnitt, i regi av hans trogna kumpan Mick Garris (han dyker upp i en kort sekvens i början på andra avsnittet under ett AA-möte och King själv som dirigent i seriens sista del. Regissören Sam Raimi dyker även han lite otippat upp på en kort visit som bensinmacksägaren Howie).

The Shining är mångt och mycket en studie i en människas totala sönderfall i form av en psykisk kollaps. På samma gång är The Shining en gedigen spökhistoria. Detta är någonting som King lyckas förmedla och väva tillsammans på ett lysande sätt i boken men tyvärr fungerar det inte lika bra i filmatiseringen. Miniserien är väldigt trogen förlagan och det är inte mycket som tagits bort eller ändrats, på gott och ont. Tyvärr känns den ofta billig och som en typisk tv-produktion. Effekterna pendlar mellan imponerande (kvinnan i badkaret) till urusla (häckdjuren och de flesta av hotellets spöken) och medan boken höll mig i ett järngrepp känns filmatiseringen utdragen och ofta sövande seg.

Steven Weber är dock mycket bra i huvudrollen som Jack och skildrar det långsamma sönderfallet med bravur. Det är fel att försöka jämföra honom med Jack Nicholson då Kubricks och Kings visioner av boken är två helt skilda saker. Rebecca De Mornay har alltid varit något av en favorit hos mig men här känns det mest som hon går på tomgång. Seriens verkliga problem är dock Courtland Mead som spelar Danny. Det är en sjukt störig unge med ett utseende jag inte skulle ha önskat min värsta fiende. Jag ber till högre makter att när jag själv blir förälder, slipper uppleva någonting liknande. Hans fula pottfrisyr, utstående öron, otäcka kanintänder och obefintliga skådespelartalanger är smärtsamt att genomlida och det är mycket tack vare honom som så mycket fallerar. Hans låtsaspolare Tony (Wil Horneff) och hotellets kock Hallorann (Melvin Van Peebles) är heller inte mycket att hänga i granen och det är ofta väldigt svårt att inte försöka jämföra denna skapelse med Stanley Kubricks filmatisering och dess skådespelare. Musiken är ofta väldigt stämningsfull men av någon anledning envisas någon med att lägga in The Lord of the Rings inspirerade kvinnokörer lite varstans och även det kunde jag komma på mig själv att bli störd över. Stephen Kings The Shining är inte helt värdelös, bara meningslös och totalt onödig. Du kan med gott samvete hoppa över miniserien utan att missa någonting. Läs den utomordentliga boken istället och se Stanley Kubricks filmversion. 1997 års version av The Shining görs bäst i att falla helt i glömska, likt de osaliga andarna på Overlook Hotel.