Dagdrömmaren Abbe är arbetslös i väntan på att slå igenom inom mediebranschen. Plötsligt ringer de från tv och frågar om han kan tänka sig att praktisera under inspelningarna av den nya dokusåpan ”Den Sista Dokusåpan”, en ny skapelse där ”kändisar” från tidigare dokusåpor ska spendera tid tillsammans i ett hus ute på landsbygden. En influensa drar genom landet och då den tilltänkta kameramannen insjuknar får Abbe sin stora chans att hoppa in som ersättare. Dessutom är programledaren ingen mindre än hans stora förälskelse Sofie Darnell. Inspelningarna hinner knappt starta innan helvetet bryter lös och kändisarna får kämpa för sina liv i ett infekterat Sverige där de döda vaknar till liv. Deras enda chans till överlevnad är att hitta en frizon i huvudstaden.
”Då vill jag dö som He-Man eller någon annan i Turtles.”
Den Sista Dokusåpan blev en positiv överraskning både för mig och min i vanliga fall zombiefilmshatande sambo. Här lyckas den ofta misslyckade kombinationen mellan komedi och skräck. Att sedan serien kan ses som ett sista rop på hjälp till tvbolagen att lägga ner alla dessa dokusåpor är gjort på ett lysande sätt. Hur många gånger har Sveriges befolkning inte önskat att dessa så kallade kändisar ska försvinna från tvrutorna, för all framtid? Här sker det på ett brutalt sätt men alltid med glimten i ögat och jag måste få lov att säga att vissa av deltagarna faktiskt imponerade. Nu har jag aldrig följt några dokusåpor, med undantag från Baren där det var mycket tack vare Daniel Dellamorte och hans passion för italiensk skräckfilm som fick mig att sitta bänkad framför tvn. De flesta är för mig helt okända med undantag för Robinson-Robban och Baren-Meral och de agerar precis så som vi förväntar oss men då båda två går ett våldsamt öde till mötes är allt förlåtet. Blogg-Vanita och Big Brother-Simon har jag aldrig tidigare hört talas om men båda två är förbannat underhållande och jag kan mycket väl tänka mig att se dem i andra skapelser. Deras korkade personporträtt (som jag hoppas inte är deras egna) är en fröjd och det är mycket tack vare dom som hela humordelen fungerar så pass bra som den faktiskt gör. Filip Berg som spelar Abbe imponerar också och det skulle inte förvåna mig om han slår igenom på den vita duken inom en snar framtid. Cecilia Forrs från ICA-reklamerna och I Rymden Finns Inga Känslor är stabil men inte mer, jag hade förväntat mig lite mer men å andra sidan är hon fortfarande en av de charmigaste skådisarna vi har i Sverige. Producenten Micke B, spelad av Christian Wennberg, spelar över så det står härliga till men konstigt nog irriterar det mig inte utan får mig att fnissa högt vid flera tillfällen. Vad som däremot irriterar mig är Daniel Paris, vinnaren från såpan Ung och Bortskämd. En mer störig och totalt talanglös människa får man leta efter. Det finns ingen substans i hans agerande och hans fjolliga framfart och svensk/amerikanske snicksnack irriterar mig i varje avsnitt och jag väntar bara på att han ska bli sliten i stycken. Den Sista Dokusåpan kör på alla tänkbara klichéer från likasinnade filmer och tv-serier och kännare av genren hittar säkert flera scener de känner igen från liknande rullar men det är alltid gjort med glimten i ögat, dessutom lyckas de skapa några riktigt effektfulla sekvenser som filmskapare säkerligen kommer att efterapa i framtiden, exempelvis svampplockaren. Det går inte att tala om Den Sista Dokusåpan utan att nämna Lill-Babs, Patrik Sjöberg och Caroline Af Ugglas som dyker upp som sig själva. De gör inga stora roller men det lilla de presterar är oftast förbannat kul och träffsäkert. Allt är väldigt habilt utfört och zombisarna ser riktigt imponerande ut och serien håller ett högt tempo. De åtta delarna på 20+ minuter är en perfekt längd och jag skulle gärna se en andra säsong. Ska du se en dokusåpa innan du dör se då Den Sista Dokusåpan. Det har aldrig varit lika kul tidigare att stifta bekantskapen med Sveriges ”sista bokstaven i alfabetet - kändisar”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar