“You’re going to die in there.”
Ben, hans fru Vivien och deras tonårsdotter Violet, flyttar från Boston till Los Angeles efter det att Vivien haft ett missfall och Ben blivit ertappad utan kläder med en av sina unga studenter. De försöker lappa ihop sitt trasiga äktenskap och hittar ett stort hus till en billig peng som de flyttar in i. Ben arbetar hemma som psykiatriker samtidigt som Vivien försöker finna ett sätt att förlåta sin äkta make. Violet är olycklig och drar sig undan och spenderar mesta delen av sin tid instängd på sitt rum. Deras redan ohållbara situation förvärras när mystiska saker inträffar och det visar sig att huset bär på ett våldsamt förflutet. Familjer som tidigare bott i huset har blivit mördade på fruktansvärda sätt och de vägrar att inse att de inte längre är i livet och att en ny familj tagit deras plats.
”When you die in this house you don’t get to leave.”
American Horror Story är skapad av männen som ligger bakom en av de bästa serierna på senare år, Nip/Tuck. Självklart var mina förväntningar ganska höga men jag var beredd på att bli besviken. Så blev inte fallet utan American Horror Story är en riktigt lyckad berättelse. Varje avsnitt inleds, likt den lysande serien Six Feet Under, med en glimt om vilka våldsamheter som skett i huset tidigare och sakta men säkert vävs historier från då och nu ihop. Från det att den lilla tjejen med Downs syndrom säger till de två rödhåriga tvillingbröderna att de kommer att dö i huset är stämningen blytung rakt igenom. Självklart finns det några enstaka svackor och mot slutet tappar den lite fart men när det finns så få brister som här är det ingenting att orda om. Serien lyckas sammanföra uttjatade klichéer som faktiskt känns fräscha, effektiva skrämseleffekter, intressanta personporträtt och en riktigt gedigen och smart historia som levererar många "åh fan" upplevelser. Trots den fiktiva historien vävs det in sanna händelser som Den svarta Dahlian, massmördaren Richard Speck och en skolmassaker som mycket väl kunde spegla händelserna på Columbine 1999. Dessutom tar American Horror Story inspiration från författare som Edgar Allan Poe och det bästa från Stephen Kings verk där The Shining kanske är den starkaste influensen. Det gör hela serien mer trovärdig när det övernaturliga och det verkliga blir till ett och som tittare är du ofta inte beredd på vad som komma skall. Sakta men säkert börjar vi ana hur allt ligger till och att de flesta karaktärerna inte har rent mjöl i påsen. Det är svårt att veta vilka som är i livet och vilka som inte är det, helt plötsligt visar det sig att personer man trodde var friska som nötkärnor i själva verket är lika döda som en sten. American Horror Story har en skön atmosfär rakt igenom och utan att vara direkt otäck lyckas den ändå skapa många ruggiga sekvenser. Serien drar igång på full rulle redan från starten och saktar sedan aldrig ner vilket brukar vara många till en början intressanta seriers problem. Det höga tempot gör att du som tittare måste vara uppmärksam hela tiden annars riskerar du att missa viktiga detaljer och det är bara att konstatera att det är skönt med lite hjärngympa ibland. Skådespelarna håller hög klass, stora roller som små och det är inte obefogat att den oscarsbelönade Jessica Lange blev belönad med en Golden Globe för sitt porträtt av den bisarra grannen Constance. American Horror Story är en av de bättre serierna jag sett på länge och jag ser redan nu fram mot den andra säsongen som är planerad till någon gång under detta år. Tydligen ska det vara en ny historia med nya karaktärer men det ser jag bara som någonting positivt även fast jag kommer sakna karaktärerna i det olycksdrabbade huset som Gud helt verkar ha glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar