The Rapeman (1993)

Keisuke är en högstadielärare som på sin fritid driver Rapeman Services tillsammans med sin farbror. Deras motto är att rätta fel genom penetrering. Pengarna de samlar ihop ska gå till en donation som hindrar barnhemmet Sunflower från att stängas ner, samma barnhem som tog hand om Keisuke när han vid fem års ålder blev föräldralös. En namnlös klubbägarinna dyker upp och söker deras hjälp. Hennes före detta pojkvän Takashi Kayama är nu politiker och hans sekreterare Tomoko hans fru. Hon ber Rapeman Services att få Tomoko att känna samma smärta som hon själv går igenom. Keisuke tvekar till en början då han anar ugglor i mossen men efter övertalning från sin farbror går han till slut med på att ta sig an uppdraget. Under attacken glider en bil förbi och tar foton på våldtäkten och en ung kvinnlig journalist börjar snoka vid deras lägenhet. Keisuke besöker tjejen och hotar med våldtäkt om han inte får fotona. Han får fel foton men de visar sig vara värdefulla då de fångat klubbägarinnan tillsammans med medlemmar från Kyokuryu Yakuzan. När Keisukes farbror blir misshandlad får han nog och inleder sin egen utredning då han inte har några planer på att donera smutsiga pengar till barnhemmet.

”Rapeman represents justice, vengeance when the law is powerless.”

The Rapeman eller The Reipuman som är den japanska originaltiteln är den första i en serie på totalt nio(!) filmer som spelades in under åren 1993-1996. De bygger på en populär mangaserie med samma namn där huvudkaraktären Keisuke Uasake driver Rapeman Services tillsammans med sin farbror. Med tanke på temat kunde detta ha blivit en otäck historia men istället blir det den totala motsatsen. The Rapeman är skamligt underhållande och ofta riktigt kul på ett vis som bara japanerna klarar av att leverera. Den korta speltiden på 75 minuter är till filmens fördel då det aldrig hinner bli segt och utdraget. Det är inte det minsta chockerande då alla verkar vara nöjda med den rättskipande våldtäktsmannens tjänster, kunder som offer. Överfallsscenerna är heller inte särskilt explicita och då de drabbade kvinnorna ber efter mer när det är över kan man undra vad den kvinnliga upphovsmakaren Keiko Aisaki tänkte på när hon skapade karaktären Rapeman. Allt är så politiskt inkorrekt som det bara går och då tänker jag inte bara på Rapeman Services. På ytan kan The Rapeman verka stötande och vilja ge ett skevt budskap men så är definitivt inte fallet. Det går inte att ta filmen på allvar och försöker man det har man inte här att göra. Jag är i alla fall lika nöjd som Rapemans kunder och hälsar gärna på hos honom och hans farbror igen.