Parties Fines (1977)

Året är 1930 och vi får en inblick i ett gäng översexuella figurers liv under ett dygn. Baronen Pierre är en pervers man med masochistiska böjelser som är gift med den uttråkade Charlotte. Baronen och hans chaufför åker iväg på ”affärer” och lämnar Charlotte hemma med deras kedjerökande och ständigt onanerande hembiträde Alice. Alice halvblinda bror John och hans polare Mr. Finch kommer på besök och under middagen passar Mr. Finch på att ha sex med sin polares syster framför hans nästintill blinda ögon. När Charlotte kommer på dem och ber dem att lämna hennes hus vägrar de. Istället tvingar de Charlotte och Alice att byta roller och Charlotte får agera sexslav och betjänt till de båda männen medan Alice snällt tittar på och tar varje chans hon får till att medverka i deras sexlekar. Det blir en dag fylld med klädbyten, dragspel och sex i alla tänkbara variationer.

”Baron! What are you trying to do? I just came in to make a phonecall!”

Vackra fransyskan Brigitte Lahaie slog igenom stort under slutet av 1970-talet som aktris i mängder av filmer, främst inom porrfilmsindustrin. Hon blev i samma veva något av en favorit hos filmregissören Jean Rollin som valde att ha med henne i många av sina bästa filmer som Fascination (recension HÄR) och The Grapes of Death (recension HÄR). Parties Fines eller Baronessans Vilda Sexorgier som filmen kallas här hemma i Sverige, var en av hennes tidigaste bidrag till genren som upptog majoriteten av hennes roller. Karaktärernas namn varierar beroende på om man tittar på den franska originalversionen eller den dubbade amerikanska versionen. Jag valde den dubbade då det inte fanns några undertexter tillängliga men det störde mig inte det minsta. Parties Fines känns varken grov eller burdus och den ser heller inte ut som en vuxenfilm trots att det förekommer mängder av detaljerade samlag. Skådespelarna och deras nonsensdialog är överraskande bra för att vara i denna typ av film och det känns inte alls billigt eller smutsigt. Filmen är snyggt utförd med fräcka kameravinklar och en ofta psykedelisk känsla. Ibland upplevs Parties Fines som en snäll variant av The House on the Edge of the Park (recension HÄR) eller liknande filmer men oftast är det en småskojig sexkomedi som innehåller lite grövre scener (det är ju trots allt rated X) än vanligt med fokus på onani och cirkusmusik. Här tager man vad man haver, frukter, grönsaker och till och med en kaffekvarn blir självklara hjälpmedel för de hypersexuella kvinnorna. Det är inte särskilt uppeggande men det är alltid underhållande och det blir heller aldrig tråkigt. Regissören Gérard Kikoïne gjorde 10 år senare Edge of Sanity, sin egen skruvade version av Dr Jekyll och Mr Hyde med en kokainsnortande Anthony Perkins i huvudrollen. Efter ytterligare en långfilm och ett avsnitt i en tv-serie lade regissören ner sin karriär. Brigitte Lahaie briljerar som vanligt och stjäl varenda scen hon är med i med sin otroliga utstrålning och vackra figur. Parties Fines är trivsam vuxenunderhållning som får det att röra sig mer i mungiporna än i byxorna.