Children of the Corn: The Gathering (1996)

Grace återvänder hem till den lilla staden Grand Island i Nebraska för att besöka sina två syskon James och Margaret och sin sjuka mor June som lider av fruktansvärda mardrömmar. Då hemsituationen är ohållbar bestämmer hon sig för att stanna kvar i sitt barndomshem ett tag och passar på att få tillbaka sitt gamla jobb på stadens vårdcentral. Hon får snart häcken full med arbete då stadens alla barn plötsligt insjuknar på samma gång och får skyhög feber. Lika snabbt som barnen insjuknar blir de plötsligt friska som nötkärnor igen men allt står inte rätt till. Barnen börjar bete sig märkligt och förvandlas till blodtörstiga slynglar som önskar livet ur stadens vuxna medborgare.

Children of the Corn är filmen som helt otippat genererade sju uppföljare och en nyinspelning, gjord för TV. Filmen baseras på en kort novell av Stephen King och var en av de tidigaste filmatiseringarna av hans böcker. Jag har aldrig haft mycket till övers för den oändliga serien men vad jag kan komma ihåg tyckte jag om den första och den femte delen. Children of the Corn: The Gathering är det fjärde kapitlet i historien om de vuxenhatande barnen och är också ett av de bästa. Delen har inte mycket gemensamt med de föregående filmerna men det är också det som är dess styrka. Det ligger en skön, otrygg stämning över hela filmen och den innehåller flera riktigt effektiva scener, dessutom är den otippat blodig. Filmen pendlar mellan renodlad skräckfilm och psykologisk thriller och de många drömsekvenserna gör det ibland svårt att avgöra vad som är dröm och vad som är verklighet. Naomi Watts gör här en tidig roll som dottern Grace och som vanligt levererar hon en gedigen rollpresentation. Karen Black är också mycket bra och övertygar som den mardrömsplågande modern. Sanningen är den att de flesta skådespelarna presterar över medel. Detta hör inte till vanligheten hos filmer likt denna som är inspelade utan en tanke för visning på den vita duken. Majsfälten, gamla lador och landsbygden i helhet är en tacksam miljö och en stark bidragen faktor till att filmserien fungerar. Children of the Corn IV håller ett högt tempo filmen igenom vilket har varit många av de andra filmerna i seriens svaghet. Historien om den unga predikanten Joshia som aldrig blev gammal är en ryslig skröna som passar perfekt in och de två äldre damerna som förtäljer historien höjer filmen ytterligare ett snäpp. Nu är filmen långt ifrån fulländad och allt annat än perfekt men den håller mitt intresse uppe. Skulle det inte ha varit för den hastiga finalen skulle den ha fått ett högre betyg. Det är någonting visst med barn som beter sig konstigt, det kryper under skinnet på mig och Children of the Corn IV är inte en film som får mig att längta till dagen då jag själv blir förälder.