Pet Sematary II (1992)

Under en filminspelning går någonting fel och skådespelerskan Renee dör framför ögonen på sin trettonåriga son Jeff. Tillsammans med sin far Chase (Anthony Edwards från Cityakuten) flyttar Jeff till den lilla staden Ludlow för att börja om på nytt. Pappan får jobb som stadens veterinär och Jeff börjar i ny skola. Jeff blir kompis med skolans hackkyckling Drew som även på hemmaplan har det tufft med sin elaka styvfar Gus, som dessutom är stadens sheriff. I ett vredesutbrott skjuter Gus ihjäl Drews hund och förtvivlad ber han Jeff om hjälp att begrava jycken. Istället för att begrava hunden på stadens djurkyrkogård beger de sig till ett ställe som ligger en bit därifrån, en gammal begravningsplats som indianerna använde sig av förr i tiden. Enligt legenderna sägs det att de som begravs där får livet åter. Mycket riktigt kommer byrackan tillbaka men han är inte längre sig själv och under ett gräl mellan Gus och Drew hoppar hunden emellan och sliter upp strupen på styvfadern. I desperation begraver vännerna honom bortom djurkyrkogården och historien upprepar sig.

”If there was one chance in a million it’d work, wouldn’t you just wanna try?”

Stephen King har ingenting att göra med denna uppföljare som kom tre år efter Pet Sematary haft premiär. Däremot är det samma regissör som ligger bakom och Ramones avslutar även denna gång filmen. Edward Furlong var nittonhundranittiotvå ett hett namn efter att han året innan gjort succé i megahiten Terminator 2: Judgment Day i rollen som John Connor, pojken som var framtidens enda hopp. I Pet Sematary II är han tillbaka och hjälper staden Ludlow att ännu en gång öppna porten till dödsriket och släppa lös en mindre armé av ondsinta levande döda.

”It’s the weirdest thing that’s happened since Louis Creed dug up his boy.”

Pet Sematary var en rysare för den äldre publiken som på ett lyckat sätt visualiserade Kings historia om den olycksdrabbade familjen Creed. Pet Sematary II är samma historia en gång till fast denna gång riktar den sig mer åt den yngre tonårspubliken. Filmen går på rutin och familjen Creeds öde är ett avslutat kapitel, förutom en kort resumé av händelserna i samband med ett halloweenfirande och ett besök hos stadens förra veterinär. Filmens historia är minimal med det kompenseras med upptrappade våldsamheter. Blodiga specialeffekter får istället stå i centrum och kan man leva med detta (och det är ju klart att man kan) blir vi serverade hundra underhållande minuter. Jag tycker fortfarande att historien kring den ondskefulla begravningsplatsen som ligger bortom Jurtjyrkogården är tillräckligt bra för att köra det hela en gång till. Denna gång har det dock rörts runt lite i grytan och de återuppstådda agerar skyddshelgon till de som har fört dom tillbaka till livet, till en början i alla fall sen ballar allt ut igen förståss. Här går det så långt att de döda till och med begraver andra döda.

Jag har snöat in i HBO-serien Carnivàle den senaste veckan där Clancy Brown spelar rollen som den falska profeten Brother Justin. Det fick mig att minnas att han även medverkar i Pet Sematary II, vars föregångare jag återbesökte för bara någon vecka sedan. Han är även här riktigt bra som den genomonda styvpappan Gus och är filmens största tillgång. Furlong känns som han mest går på rutin och vars enda funktion i filmen är att få tonårsflickors hjärtan att banka lite snabbare. Mobbare är ju aldrig några trevliga figurer men i filmens värld kan de vara ganska underhållande, men inte här. Mobbargänget med en yngling vid namn Clyde i spetsen är en skara irriterande tonåringar och jag kunde inte annat än att önska livet ur dess ledare vid flera tillfällen. Som tur var fick jag min belöning till slut. Pet Sematary II kan inte mäta sig med ettan men den är inte alls så dålig som man kan tro. Det är ett bra driv i filmen och det vi inte får tillgodosett i historien får vi i slafsiga våldsdåd och käcka oneliners. Mot slutet blir det dock lite för mycket och den mörka humorn och de dåliga replikerna blir i längden riktigt påfrestande. Pet Sematary II är inte en särskilt bra film men det är en ganska underhållande sådan. Man kan ha mycket sämre sällskap under nattens sena timmar.