Thinner (1996)

Smällfeta Billy lyckas äntligen visa sina framfötter på advokatfirman när han friar den ökända maffiabossen Ginella i en rättegång. På kvällen går de ut för att fira och frugan visar sin uppskattning genom att sticka ner handen i byxorna på honom under hemresan. Det slutar i katastrof när Billy av en olyckshändelse kör ihjäl en zigenarkvinna. Rättegången resulterar i att Billy, i egenskap av goda vänner, helt frias från misstankar om brott. Lättad lämnar han byggnaden, redo att lägga allting bakom sig. Det tillåter emellertid inte den avlidna kvinnans far, den hundranio år gamla zigenarhövdingen Tadzu Lempke som överraskar Billy genom att stryka honom över kinden och viska ett enda ord – mager. Billy rasar i vikt och till en början glädjer det alla i familjen men det urartar snart och Billy inser att han nu måste betala ett högt pris för sina synder.

”What do you think? He put a curse on you? Good old-fashioned gypsy curse? Like in the shock theatre?”

Thinner bygger på en roman av Stephen King som han skrev under pseudonymen Richard Bachman. Historien skiljer sig dock markant från de tidigare böckerna som King skrev under det påhittade namnet. Bachmans historier brukar i regel vara samhällskritiska och inte innehålla några övernaturliga inslag men Thinner är en typisk Stephen King bok. I boken ger King hintar om vem Bachman egentligen är genom att nämna sig själv i ett kapitel under en konversation mellan Billy och doktor Houston. Han skriver [..] Ett slag lät du nästan som en roman av Stephen King, men det är inte alls som du tror.[..] och fortsätter på nästa sida [..] så börjar det låta lite grann som Stephen King igen, inte sant?[..] Om detta var ett frivilligt försök till att låta sina läsare inse vem han egentligen är, vet jag inte men det var i och med Thinner som det uppdagades att Richard Bachman i själva verket var Stephen King.

”Whatever we did, we don’t deserve this.”

Det tog mig två dagar att läsa Thinner och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Även fast den inte brukar nämnas i Stephen King sammanhang tycker jag personligen att det är en av hans bästa böcker av de jag läst hittills. Tio år efter det att boken släpptes kom filmatiseringen. För regi står mannen bakom filmer som Child’s Play och Fright Night, Tom Holland, som redan året efter fortsatte med att regissera Kings verk med miniserien The Langoliers. Holland håller sig väldigt trogen förlagan och fick till och med sin vilja igenom med att behålla bokens mörka slut, trots invändningar från testpublik och filmbolaget. Det känns dock ändå som en väldigt påskyndad version av historien och Billys trevande efter bekräftningar på sina farhågor besvaras oftast innan han ens hunnit ställa frågorna. Men vad kan man förvänta sig när trehundra sidor förvandlas till nittio minuter? Filmatiseringen får helt enkelt ses som en snabbgenomgång av boken.

Thinner är relativt nedtonad på våldsamheter men makeupeffekterna är å andra sidan riktigt bra och Billys förvandling från överviktigt matvrak till spinkigt skelett är imponerande. Skådespeleriet är okej fast Robert John Burke (som väser som Clint Eastwood) och Joe Mantegna är bra i de största rollerna. De är egentligen de enda två i filmen som löper linan ut i sina rollporträtt då de resterande känns som nedtonade varianter av figurerna i romanen. Den (o)frivilliga humorn är ganska tröttsam och Billys mimik passar inte alls tillsammans med karaktären. Det förändras dock efter en stund men det är synd att en mörkare ton inte låg över filmen så som det gör i boken. Resultatet blir en medelmåttig Stephen King (denna gång dyker han upp som apotekaren Bangor) filmatisering, om än en ganska tråkig sådan. Filmerna är oftast bättre om man inte har läst böckerna och så är även fallet med Thinner.