Monster Man (2003)

Oskulden Adam (som har en skev relation till kardborreband) är på väg till ett bröllop där ungdomskärleken ska gifta sig. Hans tanke är att deklarera sin kärlek för henne i hopp om att en gång för alla vinna hennes hjärta. Adams enerverande polare Harley (som liknar och beter sig som Jack Black) bestämmer sig för att haka på och gömmer sig i bilens baksäte. Motvilligt låter Adam honom följa med men det dröjer inte länge innan Harley förolämpar ett gäng bondlurkar på en bar. Plötsligt, från ingenstans, dyker en monstertruck upp och försöker att rama dem av vägen. De klarar sig med nöd och näppe men mardrömmen är långt ifrån över.

” If a vehicle could take Viagra, a monster truck is what it would look like. I mean those giant tires make the truck look like it's got blue balls!”

Ända sedan jag först läste om Monster Man har jag hållit utkik efter filmen. För några dagar sedan hittade jag den för en tia i en undanskuffad back med lågprisfilmer på Skivesset i Malmö. Tyvärr var filmen inte värd mycket mer och skulle jag ha betalt dyra pengar för den skulle jag förmodligen ha grämt mig över hålet i plånboken.

Monster Man var inte alls vad jag föreställt mig. Det är en parodiversion av filmer som Duel, The Texas Chain Saw Massacre och Jeepers Creepers men den är varken rolig eller spännande. Jag har svårt för blandningen av skräck och komedi och de filmer jag gillar i genren kan jag räkna på ena handen. Humorn är påfrestande och de båda huvudrollerna är fjantar som enbart är irriterande. Det är en flamsig dialog som till största del består av sexskämt och det dröjer inte många minuter innan jag helt tröttnat och önskar livet ur killarna. Halvvägs in i filmen dyker dock den lättklädda och flirtiga Sarah upp men det roliga varar inte länge utan snart blir allting påfrestande igen. Det märks dock att filmen är gjord med kärlek för sina förebilder och manusförfattaren och regissören Michael Davis ska ha en eloge för filmidén (ett monster i en monstertruck är ju genial) men tyvärr faller allt platt i slutändan. De gamla hederliga specialeffekterna som jag annars brukar gilla är här inte särskilt imponerande och dessutom är de alldeles för få. Det dröjer nästan en timme innan det börjar hända grejer och då är det alldeles för sent för att lyckas engagera mig. Monstermannen i sin monstertruck är dock en kul skapelse och det kan inte annat än att irritera mig att filmen inte är bättre än vad den är, det finns ju helt klart potential. Allt skulle vara så mycket bättre om de bytte ut de två manliga huvudrollsinnehavarna och tonade ner den testosteronosande humorn ordentligt. Jag skulle förmodligen ha tyckt mycket bättre om Monster Man för tio år sedan och kanske fungerar den som bakgrundsunderhållning på en förfest, men inte mer. Det är föresten konstigt att svenskarna inte gav Monster Man filmtiteln Monstermannen i Monstertrucken (det står ju på dvdns baksida), det skulle ha varit en perfekt översättning.