The Golem (1920)

Rabbin Löw tittar upp mot himlavalvet där det står skrivet att stora missöden kommer att drabba det judiska folket. Av lera skapar han en beskyddare – Golem. Skapelsen fyller sin funktion och räddar folket från de förutspådda missödena. När det är dags att förstöra lerfiguren, innan mörkrets krafter omfamnar den, vill ödet någonting annat. Löw’s assistent ”han som inte kan bevara en hemlighet” missbrukar sin position och använder Golem för sin egen vinnings skull…

”Venus enters the constellation Libra. The time is favorable for the invocation. From the dreaded spirit Astaroth I must wrest the live-giving word that will bring the Golem to life to save my people.”

Jag är definitivt ingen expert när det kommer till stumfilmer och den enda film jag har sett tidigare är den två år senare Nosferatu men den gillar jag skarpt. Jag har tänkt se The Golem länge nu men det har blivit en av alla de filmer som jag ständigt har glömt bort. För några veckor sedan var jag och min sambo i Prag och då passade vi på att besöka den nygamla synagogan där det sägs att kvarlevorna från Golem ligger begravda på vinden och genast kände jag att det nu var ett perfekt tillfälla att inhandla filmen. Legenden framställs kanske inte riktigt likadant i den tyska varianten av historien men regissören, manusförfattaren och skådespelaren Paul Wegener blev så inspirerad av berättelsen om Golem när han spelade in sin film The Student of Prague i just Prag att han två år senare, nittonhundrafemton, regisserade sin första version av historien. Då han inte blev nöjd med filmen gjorde han fem år senare ett nytt försök och resultatet blev The Golem.

Som flera har nämnt innan mig är The Golem en viktig inspirationskälla till kommande filmer. De skräckfilmer som skapades under Universal Studios regi under det tidiga nittonhundratrettiotalet har mycket att tacka The Golem för. Ofta tas exemplet med den lilla flickan som stöter på Golem upp men historien i helhet lägger grund för den kommande filmatiseringen av Frankenstein, allt från själva skapelsen till när varelsen bryter sig fri. The Golem är en fascinerande historia och det är lite konstigt att inga senare filmer (vad jag vet i alla fall) tar upp ämnet (med undantag för den franska/tjeckoslovakiska Le Golem från nittonhundratrettiosex) då historien i sig tåls att berättas flera gånger. Hur trogen Wegener’s film är originalhistorien kan jag inte uttala mig om men resultatet är smått fantastiskt. Visuellt är det ibland trollbindande att ta del av, ibland lite utdraget. Jag hade aldrig tråkigt under de knappt nittio minuterna men det känns ändå som om filmen skulle ha tjänat på att kortats ned något. Bilden pendlar mellan att gå i grönt, blått och olika nyanser av brunt och det var faktiskt någonting som jag inte var beredd på. Jag hade tagit för givet att den skulle vara svartvit och ingenting annat och kanske är detta något som har ändrats på senare tid, jag har faktiskt ingen aning. Musiken som går åt det klassiska hållet med violin och piano som huvudinstrument spelades in på nytt i början av tvåtusentalet och skulle det inte vara för det skulle förmodligen upplevelsen ha känts annorlunda. Musiken passar filmen utmärkt och sätter en perfekt stämning under speltiden. Det känns lite som om man bevittnar en stum teater med övertydliga utspel från alla inblandade och det är lite svårt att avgöra om skådespelarna gör ett bra jobb eller inte. En sak är dock säkert och det är att karaktären Golem är ett tufft bidrag till filmhistorien och hans utseende och minspel är alldeles perfekt, även fast jag hade väntat mig en mer skräckinjagande skapelse. Vissa av filmens specialeffekter, särskilt den under invokationssekvensen, är riktigt effektiva och imponerade stort på mig.

Kino Video släppet av filmen är förmodligen det bästa som finns där ute och det förvånade mig att bilden var så pass bra som den är (va fan, den är ju snart hundra år gammal) med sin skärpa och avsaknad av rispiga avstamp. Jag kan väl inte direkt säga att stumfilm tillhör mina favoritsysselsättningar men The Golem är ett intressant och spännande tidsdokument som bör ses av alla som har ett större intresse av film, det är svårt att bli besviken.