The Amityville Horror (2005)

Den trettonde november nittonhundrasjuttiofyra mördar den äldsta sonen brutalt resten av sin familj. När han blir anhållen för dåden hävdar han att det var rösterna i huset som sa åt honom att göra det. Ett år senare flyttar en ny familj in i huset då det ligger ute till försäljning till ett vrakpris. När de får reda på husets våldsamma historia tvekar de till en början, fast idyllen lockar mer än dess förflutna. De hinner knappt flytta in förrän trubblen börjar. Mystiska saker börjar hända i huset. Dottern kommunicerar med ett barn som ingen annan kan se eller höra och pappan börjar se hemska visioner och bete sig allt mer aggressivt. Huset i den lilla staden Amityville, beläget på Ocean Avenue 412 var ingen gåva från ovan. Det är ondskan personifierad, huset som Gud glömde.

”Well, houses don’t kill people. People kill people.”

Originalet från nittonhundrasjuttionio var i ärlighetens namn en ganska rutten skapelse. Jag har sett den flera gånger genom åren och det har varit en film som jag verkligen har velat tycka mycket om men varje gång har den gjort mig besviken. The Amityville Horror, med den tuffa svenska översättningen Huset som Gud Glömde hade alla förutsättningar för att vara en bra skräckfilm men i slutändan fallerade den på de flesta plan. 2005 kom nyinspelningen och jag kan väl inte direkt säga att jag suktade efter att se den när den dök upp. Då jag inte har många minnen från den idag så lämnade den uppenbarligen inga större intryck hos mig men jag kände ända, precis som med originalet att jag ville ge den en ny chans.

”Catch them! Kill them!”

Precis som originalet så berättar The Amityville Horror en fascinerande historia som säger sig bygga på de sanna händelserna som familjen Lutz upplevde i mitten av sjuttiotalet. Denna gång axlar Ryan Reynolds och Melissa George rollerna som George och Kathy Lutz och de gör det med bravur, även fast Reynolds inte har ett lika imponerande skägg som James Brolin hade i originalet. Jag har alltid gillat dem båda som skådisar och framförallt Melissa har medverkat i en rad filmer och tv-serier jag tycker mycket om. Överlag har The Amityville Horror bra skådespelare i de större rollerna. Philip Baker Hall är alltid en pålitlig skådis och även här i rollen som fader Callaway och det är kul att se charmknippet Chloë Grace Moretz i en tidig roll innan hon tog biobesökarna med storm i rollen som Hit-Girl i Kick Ass. The Amityville Horror är någonting så ovanligt som en nyinspelning som faktiskt är bättre än originalet. Den slår den trötta sjuttiotalsfilmen på fingrarna genom att ha ett mycket bättre flyt och lägga till några ingredienser som, även fast de inte är direkt otäcka, hjälper till att göra huset ännu lite mer skrämmande. Det är fortfarande inte en perfekt rysare och mardrömsvarelserna vi har sett och fortfarande ser i vart och varannan liknande skapelse är ganska tröttsamma. I vissa scener så fungerar de dock riktigt bra som t.ex. när barnflickan kommer på besök och får tillbaka för gammal ost efter det att hon berättar om husets förra ägare för de vettskrämda barnen. Nyinspelningen kommer förmodligen inte samla på sig några nya beundrare av historien men det är en ganska underhållande rulle med en perfekt speltid på strax under nittio minuter.