”They’ve
been telling things about Innsmouth – whispering’em mostly – for the last
hundred years, I guess, and I gather they’re more scared than anything else.” (H.P.
Lovecraft, “The Shadow Over Innsmouth”, 1931)
Den mytomspunna författaren H.P. Lovecraft brukade skriva
detaljerade brev om sina olika resor men inga har hittats som beskriver resor
utanför Amerikas gränser, förrän nu. De två italienska regissörerna Federico
Greco och Roberto Leggio hittar ett brev utanför Florens i en antikaffär i juli
2002. I brevet beskriver Lovecraft en resa till Italien och med hjälp av
författarens skrivna ord följer regissörerna och ett gäng kollegor i fotspåren
för att göra en dokumentärfilm. Vägen leder dem till en avlägsen stad i norra
Italien där det finns slående liknelser med Lovecrafts mest kända verk.
Studenten Andrea försvann i samma regioner sju år tidigare efter att denne
studerat liknelser mellan stadens lokala legender och författarens universum
och spåren leder dokumentärteamet allt närmare den fasansfulla sanningen…
”It’s a secret, we can’t talk about it. We lock
ourselves in the church and if there’s someone who tries to sneak in to spy on
us, we know about it right away.”
Il Mistero di Lovecraft: Road to L. är en italiensk
mockumentär med en otroligt intressant utgångspunkt. Har man dessutom ett
intresse för Lovecraft så är det ännu mer fängslande. För de som inte är
bekanta med författaren och hans fantastiska berättelser så kanske filmen till
och med triggar en nyfikenhet. Jag hade väldigt höga förväntningar men blev i
slutändan ganska besviken. Som sagt så är själva idén väldigt bra och
Lovecrafts universum lägger grunden för vad som skulle ha kunnat vara hur
otäckt som helst. Vissa sekvenser som de i tunnlarna under staden eller när
musik kommer inifrån de igenbommade fönstren är riktigt bra men precis när
håret på armarna börjar resa sig så slutar det abrupt och fokus läggs istället
på tröttsamma diskussioner och gnabb inom gruppen. Var är skräcken? Road to L innehåller alldeles för få
skräckelement och den ena chansen efter den andra tas inte till vara på
ordentligt eller missas helt. Historien i sig känns trovärdig men det gör inte
intrigerna som mest verkar påtvingade för att skapa någon form av dramatik.
Filmen är ganska trist men ämnet håller mitt intresse uppe och läsandet ur det
hittade brevet är bäst i hela filmen. Road to L använder sig av enkla och ofta nyttjade knep men det stör mig
inte utan filmens största problem är att det inte blir läskigt, inte ens i ett
kolsvart rum med hörlurarna uppskruvade till maxvolym. Jag vet inte heller om
jag gillade det abrupta slutet, kanske är det jag som är dum i huvudet eller
hade druckit en öl för mycket men jag fattade inte någonting. Kanske gör sig Road to L bättre om man ser den en
andra gång, vilket jag planerar att göra någon gång i framtiden men när filmen
var slut så blev jag mest sugen på att läsa Lovecrafts böcker igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar