BMX Bandits (1983)

BMX Bandits var den första film jag såg på bio som inte var tecknad och den lämnade djupa spår i mig som ung grabb. BMX-cyklar var det enda som cirkulerade i huvudet på mig och när jag fyllde 10 år fick jag en blå i födelsedagspresent av min far, min lillebror fick en röd. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv och jag kände mig häftigast på hela skolan. Inte långt senare visades BMX Bandits eller BMX-gänget Slår Till som den hette på bio och jag blev ännu mer förälskad i både cykeln och min nya favoritfilm. Åren gick och min BMX skrotades. Det var inte lika häftigt längre och filmen försvann sakta från mitt minne, till Severin släppte filmen förra året.

”Why did we take those things? We must have been mad!”

Vännerna Goose och P.J. är två riktiga höjdare när det kommer till att göra vågade tricks med sina BMX-cyklar. Så spenderar de sina dagar tills de av misstag råkar köra in i några kundvagnar och förstör sina hojar. Där möter de Judy som förlorar sitt jobb på grund av detta och de blir snabbt bästa vänner. För att få ihop pengar till att laga sina cyklar och till att köpa en sprillans ny till Judy åker de ut med en båt för att plocka musslor från förtöjda stolpar i vattnet. De hittar en väska och tar den med sig. I den finner de walkie-talkies som ett gäng bankrånare gömt där i väntan på deras stora stöt. Ungdomarna ligger snart riktigt risigt till då skurkarna är dem på spåren.

BMX Bandits är den andra filmen jag ser av regissören Brian Trenchard-Smith inom loppet av ett dygn och träffande nog är det filmen han regisserade efter den fantastiska Turkey Shoot (recension HÄR). BMX Bandits är nog mest känd för att vara Nicole Kidmans första filmroll, här blott 16 år gammal och många år från att göra succé i Hollywood och gifta sig med Tom Cruise. Det är en snäll film för de yngre i familjen med en ganska tunn historia men som är fullproppad av imponerande BMX stunts. Hela sista halvan av filmen är egentligen en lång bil och cykeljakt och skulle det inte vara för de oftast ganska häftiga cykeltricken skulle det nog ha blivit ganska tråkigt. Den tidsenliga musiken och ljudeffekterna som låter som ljussablarna i Star Wars får mina mungipor att röra sig uppåt. För mig är BMX Bandits ett kärt återseende och skulle det inte vara för de tramsiga skurkarna som mest springer runt och är pajaser (förutom överhuvudet som ser ut som Chuck Norris) skulle filmen ha varit mycket bättre, än idag. BMX Bandits får mig att inse att det gjorts på tok för lite BMX-filmer (jag kan inte komma på fler än Rad) för detta är en charmig film och en sida hos mig får mig att sakna min blåa tvåhjuling. BMX Bandits är en nostalgitripp rakt tillbaka till min barndom. 

Turkey Shoot (1982)

I en avlägsen framtid (året är 1995) jobbar Chris i lugnan ro när soldater rusar in i hennes affär efter frihetskämpen Paul. Chris blir misstagen för sympatisör och blir tillsammans med några andra olyckligt lottade individer, förda till Läger 47 för omskolning och beteendemodifiering. Lägret styrs med en järnhand av Charles Thatcher och hans fängelsevakt Ritter vars motto är: Frihet är lydnad, frihet är arbete, arbetet är livet. Olydnaden är stort i samhället och nya fångar fyller snabbt de många lägren innan de gamla är rehabiliterade och redo för att skickas ut igen. Få fångar får chansen att lämna lägret med livet i behåll men ett fåtal blir utvalda av rika människor från överklassen att agera villebråd i en jakt på liv och död. Snart är Chris och Paul huvudpersoner i ett spel vid namn Turkey Shoot.

Turkey Shoot (även känd under namnen Blood Camp Thatcher och Escape 2000) börjar som en postapokalyptisk vision av framtiden där ingenting avvikande är tillåtet. Graviditet, fritänkande, homosexualitet, allt innebär bestraffning. Merparten av samhällets invånare är inte redo att gå tillbaka till sina liv förrän de kan svara per automatik till den nya regeringens belåtelse. Efter en halvtimmes speltid förvandlas filmen till en variant av The Most Dangerous Game och lägger i den högsta växeln under den resterande timmen. Tack och lov för det för även om den första halvtimmen är underhållande med obligatoriska duschscener och olika bestraffningsmetoder är det den sista timmen som verkligen är höjdpunkten. Det är exploitation i dess bästa form och det är filmer som denna som får Australien att förtjäna sin egen filmgenre, ozploitation. Vi får följa några väl utvalda fängelsekunder som får kämpa för sina liv med döden hack i hälarna. Michael Craig är perfekt som den iskalla lägerchefen Thatcher och Roger Ward är smått lysande som den sadistiska och dessutom mustaschprydda fängelsevakten Ritter. Som pricken över i:et har vi dessutom det varulvsliknande cirkusfreaket Alph som hela tiden är redo för att sätta sina sylvassa tänder i människokött. Det är alltid kul att se Olivia Hussey, kvinnan som aldrig verkar åldras, även fast hon här mest verkar gå på rutin. Steve Railsback gör som vanligt bra ifrån sig som frihetskämpen Paul. Musiken som är signerad Brian May (inte att förknippas med Queens gitarrist) osar John Carpenters samtida skapelser och passar filmen som handen i handsken. Även fast Turkey Shoot har några våldsamma sekvenser minns jag filmen som mer brutal. Å andra sidan har jag sett mycket sedan dess och det är absolut ingenting som drar ner filmen. Turkey Shoot innehåller inte en tråkig sekund och kan ses som en våldsam matinéfilm som tillsammans med en flaska Jack Daniels är alldeles förträfflig underhållning!