Who Can Kill a Child? (1976)

De brittiska turisterna Tom och hans gravida fru Evelyn är på semester i Spanien. Då det råder folkfest i staden Benavis med fyrverkerier, fart och fläng åker de till den turistfattiga ön Almanzora för lite lugn och ro. När de anländer verkar ön ligga öde tills de ser ett barn som känslokallt slår ihjäl en gammal man med dennes käpp. Snart hittar de fler vuxna som har blivit brutalt mördade och en av de få överlevande berättar att barnen en natt för två dagar sedan gick från hus till hus och mördade de vuxna i hemmen…

”The world is crazy. In the end, the ones who always suffer the most are the children. From war? The children. From famine? The children.”

Jag har velat se den spanska Who Can Kill a Child? väldigt länge men det har aldrig blivit av. Den visade sig emellertid vara väl värd väntan och Who Can Kill a Child? är en fantastisk film som jag kommer att se fler gånger i framtiden. Redan under de första minuterna vet vi att detta inte kommer att vara en upplyftande film och regissören Narciso Ibáñez Serrador sätter den mörka tonen direkt. Under förtexterna ges exempel på krigens verkliga offer, barnen och hur de fått lida för de vuxnas misstag genom åren. Det blir lite övertydligt och jag skulle ha föredragit om de tagits bort helt men bortsett från detta är Who Can Kill a Child? en lysande film.

”It was as though every boy and girl had awoke at the same time. They were all screaming and laughing. The split up into small groups. They went into people’s houses as if it was a party. But no... Beacause as soon as they went inside, we heard screaming. Screams from men and women! They’d come out laughing and go into the next house. And the next, and the next!”

Who Can Kill a Child? är en ganska lång film på nästan två timmar men den innehåller inte en enda död minut och slutet är fenomenalt. Från det när ett lik spolas iland på semesterorten Benavis till det ödesdigra slutet är stämningen rakt igenom blytung och det är otroligt spännande. Filmen bygger upp en ödesmättad krypande atmosfär och vi förstår ganska snart att någonting är väldigt fel på den lilla ön. Det är otroligt stämningsfullt och den ena efter den andra effektfulla sekvensen utspelar sig framför våra ögon. Det är brutalt och skoningslöst och det moraliska dilemmat som de två turisterna ställs inför är en omöjlighet, vem kan mörda ett barn? Var går gränsen? När Evelyn dessutom är gravid blir frågeställningen ännu mer laddad och jag kan bara tänka mig vilken uppståndelse filmen måste ha fått när den kom. Att barnen slår tillbaka mot de vuxnas dumhet får vi klart för oss tidigt in i filmen men det ges inga svar på varför det händer just på den lilla ön Almanzora men det behövs heller inte. Allt blir mycket otäckare när man inte vet varför någonting händer. Who Can Kill a Child? är en smart historia där alla detaljer är noga igenomtänkta. Undantaget är kanske det ologiska agerandet från Tom och Evelyn. Frågan är varför i helvete de inte la benen på ryggen och åkte tillbaka till fastlandet så fort de upptäckte att barnen var skogstokiga. Tur för oss gjorde de ju aldrig det för då skulle det ju inte ha blivit en särskilt spännande film men frågeställningen kvarstår.  

Det känns inte helt otippat om Stephen King inspirerades av Who Can Kill a Child? när han skrev Children of the Corn men i jämförelse kan Kings skapelse slänga sig i väggen. Who Can Kill a Child? är oerhört bra och lyckas bygga upp en tät och ruggig stämning - helt i det öppna, under en gassande sol i ett turistparadis. Who Can Kill a Child? är en film alla borde se och jag rekommenderar den å det varmaste.