Requiem for a Vampire (1971)

Två clowner och en man flyr från rättvisan och under en vild biljakt blir mannen skjuten. Bakom sminket döljer sig två unga vackra kvinnor som eldar upp bilen och den skottskadade mannen och beger sig iväg mot säkrare omgivningar. De strövar runt på landsbygden, förför en kioskgubbe och tar en tupplur på en kyrkogård som slutar med att den ena kvinnan nästan blir levande begravd innan de hittar ett gammalt slott som är omgivet av fladdermöss. Utmattade tar de av sig kläderna och älskar med varandra men blir avbrutna när de hör tonerna av orgelmusik. De beger sig mot ljudet och finner sig snart fångna i ett näste för vampyrer.

”Alla stigar leder till tornet. Vi är fångade.”

Jag älskar Jean Rollins filmer! De är otroligt snygga och lämnar mig alltid lika hänförd. Hans filmer kunde lätt ha blivit pretentiös konstnärlig dynga men istället förvandlar han allt han rör vid till vackra, erotiska skapelser som dryper av atmosfär. Requiem for a Vampire är inget undantag, den innehåller allt som kännetecknar Rollin. Vackra förföriska och ofta nakna kvinnor, en övergiven landsbygd, vildvuxna kyrkogårdar, gamla ruiner med dödskallar utplacerade lite varstans och kanske det han är mest känd för – vampyrer.

”Älska med mig innan du går in i tornet. Jag vill älska med dig för första och sista gången, innan det skymmer.”

Requiem for a Vampire har inte en lika luddig historia som många av Rollins andra filmer, även fast den inte ger sig helt tillkänna förrän under den sista halvtimmen. Filmens första halva är väldigt sparsam med dialog och allt rör sig långsamt framåt och det händer egentligen inte särskilt mycket under filmens gång men ändå håller den mig trollbunden. Allt är otroligt vackert och den sköna musiken som pendlar mellan klassiskt och flummig progg är i perfekt harmoni. Ljussättningen och färgskalorna är utsökta och under den långa men otroligt snygga sekvensen i källaren där motbjudande män förlustar sig på fastkedjade nakna kvinnor är Rollin i sitt esse. Requiem for a Vampire är precis min typ av vampyrfilm, det är långt från vad vi är vana vid idag och det faller förmodligen inte dagens generation i smaken. Jag har sagt det många gånger tidigare men jag säger det igen – Jean Rollins filmer är poesi för ögonen. Även fast den inte tillhör mina favoriter så är Requiem for a Vampire en behagligt erotisk saga för vuxna och är ett måste i filmsamlingen.