Läraren i latin, den sadistiska Caligula styr sina elever
med en hjärnhand och sprider terror i klassrummet. Särskilt utsatt är Jan-Erik
Widgren och när det är två månader kvar innan studentens lyckliga dagar börjar
ljuda på skolgården, blir han anklagad för fusk. I samma veva träffar han tösen
Bertha (som jobbar i stadens cigarrbutik) då han hittar henne berusad och
uppskakad en sen kväll och hjälper henne hem. Jan-Erik vet inte vad han vill få
ut av sitt liv och hans oförstående far och problematiska nyfunna kärlek sätter
käppar i hjulet för hans lycka. Dessutom är Caligula fast besluten om att göra
den unga mannens tid i skolan till ett levande helvete.
”Det finns något som
heter hjärta, glädje, älskvärdhet och förståelse. Men det har du jädrar inte så
mycket av att en loppa kan bli mätt ens! Om du vore ensam och enastående vore
det inte så eländigt. Men du finns i alla skolor och överallt! Människoplågare,
det är vad du är!”
Två år innan Ingmar Bergman regidebuterade fick han sitt
manuskript till Hets sålt till SF och en av Sveriges viktigaste och mest
betydelsefulla filmkarriärer tog sin början. Förutom att stå för filmens manus
så agerade den då tjugosex år gamla Bergman regiassisten åt Alf Sjöberg. Hets pendlar skickligt mellan drama och
psykologisk thriller. De skrämmande skuggorna som plågar unga Bertha och
sekvenserna under lektionerna när Caligula utstuderat lunkar runt i klassrummet
med pekpinnen i högsta hugg, är klassiska. Stig Järrel är lysande i rollen som
den ondskefulla sidan av läroverket och detta balanseras på ett
tillfredställande sätt av den godhjärtade kollegan som är Caligulas raka
motsats och som står på elevernas sida. Hets
gav inte bara Bergman en spark rätt in i filmhistorien utan även Alf Kjellin
som spelar Jan-Erik, fick efter det att Hollywood sett honom agera, en karriär
i Amerika. Kjellin är riktigt bra i rollen som den plågade Jan-Erik, som hellre
vill spela fiol och dyka rakt in i armarna på en kvinna han älskar av hela sitt
hjärta, än att spendera tid i en skola som inte ger honom någon tillfredsställelse. Hets är långt från
en typisk Bergmanfilm men det är ett viktigt kapitel i hans karriär och en än
idag förvånansvärt fräsch historia som även fast den inte är särskilt aktuell
håller intresset uppe från början till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar