Hets (1944)

Läraren i latin, den sadistiska Caligula styr sina elever med en hjärnhand och sprider terror i klassrummet. Särskilt utsatt är Jan-Erik Widgren och när det är två månader kvar innan studentens lyckliga dagar börjar ljuda på skolgården, blir han anklagad för fusk. I samma veva träffar han tösen Bertha (som jobbar i stadens cigarrbutik) då han hittar henne berusad och uppskakad en sen kväll och hjälper henne hem. Jan-Erik vet inte vad han vill få ut av sitt liv och hans oförstående far och problematiska nyfunna kärlek sätter käppar i hjulet för hans lycka. Dessutom är Caligula fast besluten om att göra den unga mannens tid i skolan till ett levande helvete.

”Det finns något som heter hjärta, glädje, älskvärdhet och förståelse. Men det har du jädrar inte så mycket av att en loppa kan bli mätt ens! Om du vore ensam och enastående vore det inte så eländigt. Men du finns i alla skolor och överallt! Människoplågare, det är vad du är!”

Två år innan Ingmar Bergman regidebuterade fick han sitt manuskript till Hets sålt till SF och en av Sveriges viktigaste och mest betydelsefulla filmkarriärer tog sin början. Förutom att stå för filmens manus så agerade den då tjugosex år gamla Bergman regiassisten åt Alf Sjöberg. Hets pendlar skickligt mellan drama och psykologisk thriller. De skrämmande skuggorna som plågar unga Bertha och sekvenserna under lektionerna när Caligula utstuderat lunkar runt i klassrummet med pekpinnen i högsta hugg, är klassiska. Stig Järrel är lysande i rollen som den ondskefulla sidan av läroverket och detta balanseras på ett tillfredställande sätt av den godhjärtade kollegan som är Caligulas raka motsats och som står på elevernas sida. Hets gav inte bara Bergman en spark rätt in i filmhistorien utan även Alf Kjellin som spelar Jan-Erik, fick efter det att Hollywood sett honom agera, en karriär i Amerika. Kjellin är riktigt bra i rollen som den plågade Jan-Erik, som hellre vill spela fiol och dyka rakt in i armarna på en kvinna han älskar av hela sitt hjärta, än att spendera tid i en skola som inte ger honom någon tillfredsställelse. Hets är långt från en typisk Bergmanfilm men det är ett viktigt kapitel i hans karriär och en än idag förvånansvärt fräsch historia som även fast den inte är särskilt aktuell håller intresset uppe från början till slut.

Sommarlek (1951)

Den tjugoåtta år gamla balettdansösen Marie är aktuell i uppsättningen av Svansjön. När det är dags för generalrepetition får hon ett paket levererat till sig innehållandes en dagbok, skriven av hennes ungdomskärlek Henrik. Hon tar färjan över till skärgården där deras två månader korta men blommande kärleksaffär utspelade sig tretton år tidigare, innan historien fick ett tragiskt slut…

”Dagar som pärlor – runda, glänsande, trädda på gyllene tråd. Dagar till bredden fyllda av lek och smek. Nätter i vakna drömmar. När sov man? Inte fanns det tid att sova.”

En kärlekshistoria signerad Ingmar Bergman är sällan en lycklig skapelse rakt igenom, Sommarlek är inget undantag. Bergman tar upp problematiken i kärleken och vågar ruska om ordentligt, summeringen är aldrig ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar” och det är ganska befriande att få bevittna ibland. Jag är svag för romantiska komedier och drama men det finns få som slår huvudet på spiken så som Bergman gör. I Sommarlek lyckas regissören med att få med den ungdomliga kärleken och den vuxna melankolin i en tillfredsställande blandning och Sommarlek är Bergmans första film där han själv tyckte att han kunde behärska sitt yrke som regissör ordentligt. Sommarlek är en rakt berättad historia, utan en massa onödiga sidohistorier och krusiduller och Maj-Britt Nilsson och Birger Malmsten övertygar i sina roller som det älskande paret. Maries berättarröst leder oss från början till slutet av historien genom att läsa Henriks skrivna dagbokssidor och de otroligt vackra och sagolika skärgårdsmiljöerna i sommarskrud är fantastiska att få ta del av. Sommarlek är inte en av Bergmans bästa filmer men det är i alla fall ett alldeles förträffligt drama om livet, döden och kärleken med en mycket tillfredsställande summering. Om du av någon konstig anledning måste välja att bara se en Bergmanfilm som utspelar sig i skärgården så rekommenderar jag emellertid Sommaren Med Monika.