Kalaspinglan Amy flyr storstaden för lite lugn och ro i sina
föräldrars stuga ute i skogen. Rucklet har sett bättre dagar och när hon åker
till affären för att köpa musfällor stöter hon på fältbiologen Marshall som
smyger omkring i skogen. Han bedriver fältstudier åt universitetet då större
delen av djurlivet har försvunnit i området de senaste månaderna och när han
hör Amy prata om sina möjliga skadedjur följer han med henne hem för att ta sig
en titt. Det visar sig att stället kryllar av aggressiva och väldigt hungriga
ödlor och som om det inte vore illa nog så tvingar en snöstorm dem att stanna
kvar i glesbygden för att kämpa för sina liv…
”Get out of Langdon. Go home while you still
can.”
Aberration var en av många filmer som jag köpte av det
svenska filmbolaget House of Horror i slutet av nittiotalet. Det var inga
vackra skapelser, de var visserligen oklippta men omslagen såg fruktansvärda ut
och det hände mer än en gång att jag fick en kassett med posten som visade sig
vara tom på innehåll. I helgen hittade jag dock Aberration på en loppis för en tia och då jag mindes den som bra så
uppgraderade jag till dvd. Kvalitén var inte någon höjdare utan det är direkt
överfört från VHS med tillhörande sunkigt ljud och bild. Dvdomslaget (inte det ovan) är även
denna gång fult som stryk och stoltserar med citat som saknar källor och
dessutom har filmen en åldersgräns på sexton år och då tänker man ju genast att
vad som gömmer sig bakom det fula fodralet ska vara snäppet värre än alla
femtonårsfilmer. Så var ju så klart inte fallet.
“There's going to be more of them soon. I
suggest we torch the place as soon as possible!”
Jag älskar som bekant monsterfilmer i alla dess varianter
och när de dessutom utspelar sig i vinterskrud så är det ännu bättre. Aberration är en film som har goda
förutsättningar men som tyvärr lyckas sabba det. Den klaustrofobiska
utspelningsplatsen i den avlägsna stugan och den hopplösa väderleken skulle ha
kunnat skapa en mörk och läbbig monsterrulle men istället så förstörs det med
flamsig dialog och en urtrist huvudrollsinnehavare. Söta Amy är till en början
en riktigt trevlig karaktär som man faktiskt blir lite nyfiken på men biologen
Marshall visar sig ha dåligt inflytande på henne. Det är mycket snack och lite
verkstad och Marshall beter sig allt dummare och ”humoristiskare” ju längre
filmen varar och passar på att dra ner Amy till samma nivå. Aberration var en besvikelse. Det är
frustrerande då filmen faktiskt har några bra scener och innehåller fräcka
monster (denna gång muterade ödlor som utvecklas i en rasande fart och lär sig
att anpassa sig till alla tänkbara hot), lite hederligt gore och tre
explosioner. Aberration är inte dålig
men den är inte heller särskilt bra. Det är en monsterrulle du kan ha och
mista. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar