Tales from the Crypt är en tv-serie som är baserad på de klassiska skräckserietidningarna från 1950-talet som skapades av EC Comics. Det är en serie som jag har många kära minnen från. Serien började sändas 1989 och fortsatte sedan att visas i sju säsonger, tills den lades ner 1996. Den var älskad av alla, kända regissörer och skådisar stod på kö för att få medverka bakom eller framför kameran. Tales from the Crypt blandar skräck och svart humor i en underhållande blandning och då det är HBO som ligger bakom så skyr den inte svordomar, sex och våld, vilket har varit flera seriers akilleshäl genom åren. Jag var rädd att serien skulle ha åldrats på ett negativ sätt när jag nu, säkert tio år sedan jag sett ett avsnitt senast, satte mig ner för att bekanta mig med den mumifierade Crypt Keeper igen. Jag hade ingen anledning att vara skeptiskt, Tales from the Crypt håller än idag.
Då serien innehåller 93 halvtimmeslånga avsnitt och 2 långfilmer så tänkte jag summera det hela med att bara skriva lite kort om de episoderna jag tycker mest om i varje säsong. Smaken är som baken och det finns säkert många som kommer att ha invändningar med vilka avsnitt jag väljer att ta med. Jag kan glatt säga att det inte var ett enda avsnitt i den första säsongen som jag tyckte var dåligt men här kommer de jag anser är bäst.
Robert Zemeckis regisserar här en underhållande julhistoria med temat ”den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri”. En hemmafru tröttnar på sin nya make och tar livet av honom. Samtidigt så härjar en mördare i trakten, en förrymd mentalpatient som i jultomtemundering mördar kvinnor med en yxa. Gissa vem som får bekanta sig med honom?
Det är en kul tagning på slasherfilmer med jultema och Larry Drake är som klippt och skuren som den skogstokiga mördartomten.
En girig prostituerad som vill komma upp i världen och gifta sig rikt går på en nitlott. Hon säljer sin skönhet för en massa pengar och när hon nått dit hon vill, börjar hennes ansikte sakta att åldras och göra henne till en skugga av sitt forna jag. När hon försöker köpa tillbaka sin skönhet går det inte riktigt som hon har tänkt sig.
Det fullkomligt sprutar 1980-tal om Only Sin Deep och det är just det som gör avsnittet så charmigt. Det är en blodfattig berättelse men det kompenserar den med en smart historia på ett klassikt tema.
Regisserad av Tom Holland, mannen bakom bland annat Fright Night och Child’s Play. Blyga Peggy gifter sig med hunken Charles som enbart är ute efter hennes förmögenhet. Deras smekmånad börjar inte särskilt lovande när de mitt i ett oväder blir strandsatta, då ett träd blåst ner och blockerat vägen. De hittar ett övergivet hus som de bestämmer sig för att spendera natten i. Charles är dock inte den enda i äktenskapet som har en baktanke. Regissören Holland har lyckats skapa en skön atmosfär och här håller man inte tillbaka på den röda färgen.
Den första säsongen som bara består av sex avsnitt gav mig definitivt mersmak. Jag har redan sett den andra säsongens fem första avsnitt och jag kan inte få nog. Recension av säsong två kommer inom kort. Jag kan bara konstatera, Tales from the Crypt är sannerligen ett stycke riktigt underhållande tv-historia!
Ser fram emot en recension av det där avsnittet med oljepölen i sjön samt snubben som gräver ner en annan snubbe på stranden så att tidvattnet dränker honom. Det är typ vad jag minns från Tales...
SvaraRaderaDå får du vänta! Snubben på stranden är från Creepshow 1 och oljefläcken är från Creepshow 2. Oljefläcken är förövrigt en kortfilm jag blev vettskrämd för som liten. När jag är färdig med Tales from the Crypt får det bli att återbekanta sig med Creepshow igen!
SvaraRadera