”Yes, mother”
Daniel och hans fru Beth har fest hemma i sitt nyköpta hus. Samtidigt flyr tre bröder från ett misslyckat bankrån där en av dem blivit skottskadad. Bröderna beger sig tillbaka till sitt barndomshem för att möta upp sin mor och syster. Det visar sig dock att det inte längre är deras hem utan Daniel och Beths hus sedan två månader tillbaka. Fly förbannade tar knäppgökarna de nya ägarna och deras gäster som gisslan och terrorn kan börja. Morsgrisarna är ingenting jämfört med modern som snart lyfter skräcken till en helt ny nivå.
”What’s the point in having ears if you’re not going to listen?”
Tydligen är Mother’s Day en nyinspelning av en gammal tromafilm med samma namn. Jag har inte sett den men det spelar ingen roll om det är en remake, så länge det är en bra sådan. Mother’s day är just det. Det är ytterligare ett bidrag till den ständigt aktuella home invasion / terrorfilm genren och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Rebecca De Mornay har inte gjort något vettigt sedan mitten av 1990-talet och det är kul att se henne igen som fullfjädrad psychobitch. Deborah Ann Woll (Jessica från True Blood) spelar här systern i familjen och ser ut att gå på autopilot och spela exakt samma roll som i serien, fast utan huggtänder. Filmen rör sig i ett långsamt tempo utan att bli tråkig, trots dess relativt långa speltid på närmare två timmar. Det var ett smart drag från regissören Darren Lynn Bousman att sluta regissera den oändliga serien av Saw-filmer och istället regissera Mother’s Day för resultatet blev över förväntan. Filmen är långt från ett mästerverk men den är underhållande och stundtals otippat våldsam, dessutom är slutet för en gångs skull ingen besvikelse. Heartless Bastards dyker oväntat upp på filmens soundtrack och får mig att inleda veckan med deras musik. Det är ett band värt att kolla upp för er som ännu inte bekantat er med dem, filmen med för den delen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar