The Dead Zone (1983)

Läraren Johnny är med om en bilolycka och hamnar i koma. När han vaknar upp fem år senare har allt förändrats. Hans dåvarande flickvän har gift sig och skaffat barn, dessutom har han blivit välsignad med en gåva/förbannelse. Han kan se in i framtiden, bakåt med för den delen. När han får syner av incidenter som sedan blir till verklighet vill alla ha hans hjälp, allt från att hitta bortsprungna katter till att agera spågumma. Samtidigt som Johnny legat i koma har en mördare och våldtäktsman härjat i staden. När fler unga kvinnor hittas mördade bestämmer sig Johnny för att hjälpa polisen hitta mördaren, vilket han gör men lyckas även bli skjuten på kuppen. Trött på att enbart vara igenkänd som mannen som kan se in i framtiden flyttar Johnny och försöker börja ett nytt liv, i en ny stad. Det är lättare sagt än gjort när han en dag får visioner om en presidentkandidat med ödesdigra planer.

The Dead Zone har jag sett vid flera tillfällen som tonåring. Det är också den David Cronenberg film jag sett flest gånger. The Dead Zone är en av de bättre Stephen King filmatiseringarna och Christopher Walken visar här vilken bra skådespelare han faktiskt är. De senare åren har han blivit något av en genreskådespelare och resultatet blir ofta en parodi på sig själv. Kul kuriosa är att Johnnys sista uppgift till sina elever innan bilolyckan var att de skulle läsa Legenden om Sleepy Hollow. I Tim Burton’s filmatisering från 1999, spelade Walken rollen som ”Hessian Horseman”. The Dead Zone är en bra film men tyvärr inte lika bra som jag kom ihåg den. Det känns lite som om Cronenberg vill, precis som med A History of Violence (recension HÄR), få in två filmer i en. Även här är filmens första del den bästa. Nu har jag inte läst boken men som med så många andra filmatiseringar har säkert boken det som filmen saknar.