Marie är född i Ryssland, uppvuxen i England och nyligen
skild från sin make i New York. Under hela sitt liv har hon undrat vilka hennes
riktiga föräldrar var och när det plötsligt ringer en man som säger att hon har
ärvt sin avlidna mors farm i Ryssland så åker hon ögonaböj dit. Ingen har satt
sin fot i det nu nedgångna huset som ligger beläget långt borta från
civilisationen på över fyrtio år men när hon anländer väntar någon på henne
där. Hennes tvillingbror Nicolai har fått samma samtal och letar efter samma
svar men snart önskar de att de aldrig satt sin fot i barndomshemmet. Mörka
hemligheter gömmer sig i rucklet och det förflutna vägrar att släppa taget om
de nyanlända gästerna…
”Just because you’re through with your past,
doesn’t always mean your past is ever really through with you.”
Jag fick upp ögonen för den spanska regissören Nacho Cerdà
efter det att jag för många år sedan såg hans brutala och dialogslösa kortfilm Aftermath. Det var en fantastisk skapelse
som inte var helt enkel att sitta igenom och som verkligen inte passar
majoriteten av filmtittare. Han lyckades skapa någonting som utseendemässigt
såg otroligt realistiskt ut och som målade upp ett av de mest skrämmande
scenarion som kan tänkas utspela sig efter det att döden har inträffat. Hans
enda långfilm hittills, The Abandoned var länge sedan jag såg men den har hela
tiden legat i dvala i mitt bakhuvud och velat bli omsedd.
”I guess whatever happens to them, happens to
us.”
The Abandoned är
som en ond mardröm som inte går att vakna upp från. Historien är en ruggig
sådan där Marie (spelad av den otroligt övertygande Anastasia Hille)
tillsammans med sin, för henne okända tvillingbrodern Nicolai, går igenom ett
levande helvete. De har hamnat i en ondskefull tidskapsel där deras döda
dubbelgångare hemsöker dem i en omgivning de inte kan fly ifrån. Cerdà har
lyckats skapa en vansinnigt snygg rysare med blytung stämning och otroligt
atmosfärsfylld musik. Varenda litet ljud får tittaren att sitta på helspänn och
hela upplevelsen är lika vacker som den är otäck. Omgivningarna hjälper till
att sätta den ruggiga stämningen och även fast filmen till största del utspelar
sig i ett nedgånget ruckel med ödsliga omnejder så är det intensiva nittio
minuter som rullar förbi framför ögonen. The
Abandoned är en otroligt skickligt utförd spökhistoria där stämningen
inleds med att kännas otrygg och fortsätter sedan så filmen igenom. Cerdà är
utan tvekan en av filmvärldens idag mest intressant regissörer och The Abandoned är inget mindre än ett
mästerverk. Jag är omåttligt nyfiken på vad han ska hitta på härnäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar