fredag 31 maj 2013

The Thing from Another World (1951)




Kapten Pat Hendry från det amerikanska flygvapnet blir tillsammans med några kollegor och en journalist skickad till Nordpolen efter att ett underligt meddelande nått dem. Forskaren Carrington rapporterar om ett ovanligt flygplan som störtat i närheten av deras polarstation och tillsammans beger de sig iväg för att utforska saken närmare. Inbäddad i isen hittar de en farkost från en annan värld men när de försöker spränga loss den sprängs farkosten i bitar. Inte långt därifrån hittar de en varelse i isen och de tar med fyndet tillbaka för att invänta order om vad de ska göra näst. Varelsen tinas upp och lyckas frigöra sig och fly men den kommer snart tillbaka. Någonting från en annan värld förvandlar de stationerades liv till en mardröm.

“Everyone of you listening to my voice, tell the world, tell this to everybody wherever they are. Watch the skies. Everywhere. Keep looking. Keep watching the skies.”

The Thing from Another World är förstaklassig science fiction och det är inte svårt att förstå varför så många inspirerats och hyllar filmen som en av de bästa av sitt slag. John Carpenters version av filmen är en av de bästa nyinspelningar som någonsin har gjorts och det är en film jag har sett flera gånger genom åren. Originalet har jag dessvärre aldrig sett tidigare, förrän nu.

The Thing from Another World är Howard Hawkes film. Även fast han bara står som producent menar många att det faktiskt är han som borde få erkännandet som regissör då han översåg allt under inspelningen. The Thing from Another World är en berättelse om paranoia som speglar mycket av det som försiggick i USA under den tiden. Jag väljer dock att helt hoppa över de politiska kopplingarna och konstaterar istället att det är en förbannat bra rulle, en av de bästa av sitt slag från eran. Det är pampig musik, snygga omgivningar och alla skådespelare, in i minsta biroll sköter sig alldeles utmärkt. Dialogen är mycket bra och för en gångs skull känns den inte töntig eller långsökt som ofta är fallet i liknande filmer. Inget fel i det men det är uppfriskande att ibland stöta på diskussioner och teorier som känns intelligenta och till och med nyskapande för att vara en film av denna sort. Varelsen (som spelas av James ”Zeb Macahan” Arness) visar sig inte särskilt ofta utan det är mer fokus på sakerna kring dess existens och frågeställningar om varför det som händer händer och vad vi kanske skulle kunna lära oss av det. Det handlar om rädslan för det okända och om att känna sig helt utlämnade.

Hawks och Carpenters versioner är väldigt olika och vilken man föredrar är en smaksak. Jag gillar nyinspelningen mer men det är två helt olika filmer och jag gillar dem båda. Hawks version känns inte lika farlig och slutgiltig och den har en mycket lättare ton än nyinspelningen. Rädslan finns där och frustrationen över att behöva invänta order när livet står på spel men det finns mer hopp i Hawks version. Det känns inte som om allt håller på att gå käpprätt åt helvete. Enligt de som har läst boken är Carpenters version mer trogen förlagan och dessutom innehåller boken inga som helst politiska anspelningar.  Jag skulle kunna sitta här och prata mig hes om The Thing from Another Worlds betydelse för science fiction filmen men summan av kardemumman är att The Thing from Another world har stått sig bra och trots att den har över sextio år på nacken är det fortfarande en väldigt effektiv film. Jag avslutar babblandet här. Om du inte redan har sett The Thing from Another World gör det nu (svenska studio s har nyligen släppt den) och om du redan har sett den, se den igen.

3 kommentarer:

  1. Har heller inte sett originalet ännu även om jag är en stor fan av Carpenters version. Har ofta tänkt på det, kanske på tiden att göra något vid det snart.

    SvaraRadera
  2. Tom Steele's stunt där "The thing" brinner är helt sjukt för sin tid. Ännu snyggare om man tänker på att alla de säkerhets skrifter och utrustning som finns idag knappt existerade 1951. Fan dags att se den här igen.

    SvaraRadera
  3. En av de absolut bästa från 50-talet. En av få filmer från den tiden som jag har haft kvar i samlingen ett bra tag

    SvaraRadera